Kyrkovalet är över men kampanjen inför detsamma har fått mig att fundera på hur olika bilder vi människor verkar ha av vad Svenska kyrkan är och borde vara.
Den bild som befinner sig längst bort från min egen är Sverigedemokraternas nationalromantiska.
Men det finns också inslag på andra håll av ”de frommas kyrka”, som jag känner mig undrande inför.
Kyrkan har alltid till sitt väsen varit universell, något som vi instämmer i varje gång vi läser trosbekännelsen. Samtidigt har historiska skeenden, teologiska strider och ibland rent personliga motsättningar lett till att vi fått en mängd ”kyrkor” världen över.
Dessa historiska belastningar tvingar oss att fundera över vad det är att vara kyrka i dag.
SD har byggt sin existens på motstånd mot invandring, och i kyrkovalet betonade man det nationella och rädslan för islam så starkt, att man gjorde våld på Bibelns budskap. På 100-tals ställen inskärps vårt ansvar för invandraren. Det står till exempel att vi ska älska honom och ge honom mat och kläder. (5 Mos 10:18)
Profeterna i Gamla testamentet är obarmhärtiga mot sin samtids eliter som bara fokuserade på de religiösa riterna och glömde bort de små och svaga i samhället. Det är en tradition som överlevt, även om makthavare i alla tider försökt tysta ner den delen av det kristna budskapet.
Urkyrkans medlemmar tillhörde ofta samhällets underklass. Ett av skälen till den snabba tillväxten var de stora sociala/diakonala insatser kyrkan gjorde i sin samtid och som väckte respekt och nyfikenhet.
Att överbetona den nationella identiteten är en återvändsgränd för alla kyrkor. Men det finns också en risk med att överbetona den fromma identiteten så att människor känner sig utestängda. Tyvärr har det funnits inslag även av detta hos en del obundna grupper.
Även om jag delar dessa gruppers önskan om en innerlig personlig tro kan jag inte bortse ifrån att en klar majoritet av svenska folket fortfarande tillhör Svenska kyrkan.
Därför är jag också tacksam för att alla riksdagspartier, officiellt och inofficiellt, ställde upp i kyrkovalet. Det ger en bredd och en folklig förankring och därmed en demokratisk legitimitet.
Svenska kyrkan möter varje vecka 10 000-tals människor i samband med dop, vigsel och begravning, ofta omvälvande och livsavgörande händelser.
Skulle bilden av kyrkan, som bara något för de fromma bli för stark, skulle många människor aldrig nyttja kyrkans tjänster och därmed aldrig heller ha möjlighet att möta ett erbjudande om en personlig tro.
Hans Marklund
präst
Historiska belastningar tvingar oss att fundera över vad det är att vara kyrka i dag.
