Nyfiken, men utan större förhoppningar, tog jag mig till Anderstorpskyrkan i Skellefteå för att lyssna på Thomas Idergard.
Han pratade om en bok han översatt: ”Att bli människa”, med underrubriken ”och leva ett rikt liv”, skriven av J Maureder, en tysk jesuit.
Hur kan en kaxig ungmoderat som Thomas Idergard bli en from jesuitpräst?
När jag läser ”Att bli människa” börjar jag förstå att det är fullt möjligt. En grundton i boken är nyfikenhet, ödmjukhet och vilja till dialog. Det är knappast några typiska politikeregenskaper, men väl egenskaper som jag skulle önska att många hade, inte minst kristna människor.
Ett centralt citat i boken är: ”Framförallt är det nödvändigt att frigöra sig från traditionella tanke- och beteendemönster som kanske en gång var till nytta men som inte längre främjar konstruktiva reaktioner på livets realiteter.”
Det finns fundamentalism inom många områden, och den kan bli farlig, inte minst när det gäller religion och politik. Den är farlig på ett samhälleligt plan oavsett om den hetat IRA, Baader Meinhof-ligan, al-Quaida eller IS. Men fundamentalism är också farlig på ett personligt plan eftersom den leder till att man slutar växa som människa.
Som människor behöver vi vara nyfikna och beredda att ompröva vårt sätt att tänka och vara. Det må gälla om vi ska förändra vår livsstil på grund av klimat- och miljöhot eller om vi behöver tänka annorlunda när det gäller våra religiösa och/eller politiska övertygelser.
Det är i mötet, i samtalet med andra människor, som jag får min egen övertygelse testad.
Och om jag inte är beredd att ompröva mina egna ståndpunkter blir det heller inte någon verklig dialog.
Men det är inte bara i mötet med andra människor som jag kan lära mig nya saker. Litteratur, teater och film kan ge mig insikter om hur andra människor har det. Insikter som är viktiga även för mig själv.
Tyvärr kan både religiösa tankesystem och politiska ideologier stänga in människor i snäva ramar. Därför är det extra viktigt att präster, imamer, rabbiner, men också politiker, skaffar sig en god utbildning och tränar sig i ödmjukt lyssnande.
Vi kan förfasa oss över ”fake news” och ”internetbubblor” på Facebook och Twitter.
Men hur ser vårt eget sociala nätverk ut? Hur ofta utsätter vi oss för erfarenheter och åsikter som avviker från den umgängeskrets vi lever i?
Det är lätt att vi som tycker att vi är öppna och vidsynta bara umgås med dem som också tycker att de är öppna och vidsynta. Hur öppet och vidsynt är det?
I min yrkesroll som präst har jag mött människor med väldigt olika livserfarenheter, något som jag är tacksam för, och som jag hoppas har slipat bort en del av den kaxiga självsäkerhet jag hade som ung.
Hans Marklund