Man tror att man kan få rutin på att bli morfar eller farfar.
Men när vi nyligen fick vårt åttonde barnbarn var ändå upplevelsen omvälvande. Barn föder förhoppningar inför framtiden hur dyster samtiden än kan tyckas vara.
För vår egen del växte önskan om ett tredje barn fram mitt under brinnande krig mellan Idi Amins Uganda och Tanzania där vi bodde.
Att 15–20 mil från brinnande krig bara komma på tanken att sätta ytterligare barn till världen kan te sig absurd. Efteråt insåg jag att det var en undermedveten protest mot det dödande som pågick på nära håll.
Just nu förbereder vi oss för världshistoriens mest kända förlossning, Jesu födelse. Även för en normalsekulariserad svensk är det svårt att tänka bort Jesusbarnet till jul. En jul utan ”Stilla natt”, och flera andra sånger med anknytning till Jesu födelse, är svår att föreställa sig.
Visst kan man hålla det radikala budskapet ifrån sig genom att skylla på traditionerna och att vi alla kan bli lite barndomsnostalgiska ibland. Men samtidigt tror jag att ett nyfött barn nästan alltid väcker känslor till liv hos oss, oavsett om det är det åttonde barnbarnet eller det är barn som föds i ett stall.
Vi blir extra upprörda när barn far illa. Det spelar ingen roll om det är ett flyktingbarn som drunknar i Medelhavet eller ett barn i Sverige som en pedofil förgriper sig på. Barnen är vår framtid och när barn far illa så skadar det vår tillit till andra och det skadar vårt framtidshopp.
Att julen är så starkt förknippad med ett barns födelse tror jag beror på att människor i alla tider haft behov av framtidshopp.
Mot alla odds föddes ett barn i ett stall av en tonårsmamma som blivit gravid på ett sätt som väckte samtidens fördömanden. Att detta barn också är världshistoriens mesta kända flyktingbarn är en tankeställare till oss i dag.
Oavsett hur vi ställer oss till de anspråk som Jesus som vuxen ställer oss inför är det svårt att ignorera berättelserna om hans födelse.
Hur gamla vi än blir finns minnet kvar inom oss av att vi också varit barn i behov av kärlek, skydd och mängder av omsorg. Jag tror också att det är barnet inom oss som gör att vi far så illa när vi ser att andra barn inte har det bra.
Om vi lade lite mindre tid och energi på julklappar, julstädning, julmat, julsprit och andra ”måsten” blev det mer utrymme för den gemenskap som vi alla längtar efter.
Då skulle vi förhoppningsvis också upptäcka lite mer av barnet inom oss själva, samtidigt som de eventuella barn vi har omkring oss skulle få mer kärlek och uppmärksamhet och därmed ett starkare hopp inför framtiden.
Hans Marklund
präst
Oavsett hur vi ställer oss till de anspråk som Jesus som vuxen ställer oss inför är det svårt att ignorera berättelserna om hans födelse.
