Många av de alkoholister som jag känner önskar att de kunde dricka måttligt. Därför är budskapet i Karolinska Institutets forskningsrapport, att varannan person med alkoholproblem inte behöver sluta dricka helt och hållet, både farligt och hoppingivande – beroende på hur man tolkar det.
Farligt därför att många som inte klarar av att dricka tror att de kan börja igen. För en stor grupp är ett fortsatt drickande detsamma som ett långsamt självmord. Hoppingivande om det leder till att människor som insett att deras bruk av alkohol är skadligt, men inte fastnat i ett beroende, söker hjälp i tid. Problemet för denna grupp är att man satt likhetstecken mellan social misär och alkoholmissbruk och därför inte sökt hjälp.
Av den anledningen är det olyckligt att regeringen inte tagit fasta på det utredningsförslag som kom för något år sedan om att överföra huvudansvaret för missbruksvården från kommunerna till landstingen. Att fastna i olika former av kemiskt beroende är ett sjukdomstillstånd och i första hand något för sjukvården.
Att gå till ”socialen” medan man fortfarande har kvar familj och arbete bara för att man känner att man börjar tappa kontrollen över sitt drickande är otänkbart för de flesta. Att däremot gå till sin vårdcentral eller husläkare och be om hjälp skulle sänka tröskeln och göra att många flera skulle våga söka hjälp i tid.
Reaktionen bland besökarna på Skellefteå Stadsmission till budskapet att hälften klarar av att dricka måttligt var att den som påstod det var en idiot. För de som fått allvarliga konsekvenser av sitt drickande är det en fullt förståeligt reaktion och det är också därför som jag tycker att denna typ av budskap är farligt för många.
Samtidigt som det är farligt för många så hoppas jag att den forskning som ligger bakom Karolinska Institutets slutsats leder till att den sociala skamstämpeln på alkoholmissbruk tvättas bort. Att inse att alkoholism är en behandlingsbar sjukdom vore ett stort framsteg.
Även om forskningen stämmer tvivlar jag på att den kommer att ge resultat. Det kommer nämligen inte att finnas pengar till läkare, terapeuter och mediciner för att genomföra det man gjort med en mindre grupp personer med alkoholproblem i Stockholm över hela landet. Det man däremot lyckats med är att väcka falska förhoppningar hos många som absolut inte klarar av att dricka någonting.
Hans Marklundföreståndare Skellefteå Stadsmission