Vi har en expanderande gruvnäring i Sverige. Det får stora effekter på bostadsmarknader lokalt. Hus rivs för att ge plats för fortsatt brytning, samtidigt behöver inflyttade arbetare boende. Regeringen har därför gett Boverket i uppdrag att utreda hur det kan byggas fler bostäder i landets gruvkommuner.
I Malmberget, Svappavaara och Kiruna ska tusentals bostäder rivas på grund av LKAB:s gruvors expansion. De småhusägare som tvingas flytta, erbjuds en ersättning långt under vad det kostar att bygga sig ett motsvarande boende på orten.
Men frågan huruvida ersättningen till drabbade småhusägare ska höjas, så att de har råd att bygga en ersättningsbostad, ingår inte i Boverkets uppdrag från regeringen och kommer därför inte att vara med när utredningen presenteras. Boverkets utredning löser därför inte problemen för dem som tvingas flytta till följd av utvidgad gruvbrytning.
Villaägarnas Riksförbund anser att den rimliga lösningen vore att gruvbolagen – som tjänar på att de boende tvingas flytta – också måste erbjuda nya bostäder; nyckel mot nyckel, så att säga. Många bostadsrättsinnehavare och hyresgäster har inte heller någon lösning på sina boendeproblem. Ska deras nuvarande bostäder rivas och nya bostäder byggas, blir hyran mycket högre.
Förklaringen till regeringens ointresse för dem som tvingas flytta, framstår dock i ett större sammanhang som allt mer självklar. Regeringen väljer helt enkelt att prioritera gruvindustrin på alla andra intressens bekostnad.
I den tyska lagstiftningen är det självklart att gruvbolagen som vinner på att bostäder rivs, också måste stå för nya bostäder. Men nu befinner vi oss i Sverige, ett land med en minerallagstiftning på u-landsnivå, där de boende får betala för gruvbolagens vinster.
FN:s rasdiskrimineringskommitté har kritiserat minerallagen för att den strider mot FN:s ILO-konvention – ursprungsbefolkningens rätt till självbestämmande och land som de traditionellt förvaltat. Detta då gruvbolagen alltför lättvindigt kan starta verksamhet på samernas område.
Man kan ju undra om det egentligen finns någon gräns för inom vilka naturområden gruvbolagen kan få utvinna ämnen. I det omdiskuterade Ojnareskogsärendet på Gotland kan cirka 250 rödlistade utrotningshotade växt- och djurarter drabbas och grundvattnet hotas, om Nordkalk får sitt önskade nya utvinningstillstånd.
Bostadsminister Stefan Attefall (KD), näringsminister Annie Lööf (C) och finansmarknadsminister Peter Norman (M) har lyssnat alltför välvilligt till gruvlobbyorganisationen Swemins lockrop. Nu är det dags att regeringen sansar sig och tar seriöst på situationen. Annars lär många frågor få avgöras utomlands, i till exempel Europadomstolen, över den svenska regeringens huvud.
Villaägarnas Riksförbund kommer aldrig att acceptera att boende ska vara gruvindustrins slagpåsar och tvingas betala för gruvbolagens vinster ur egna fickor.
Ulf Stenbergchefsjurist Villaägarnas Riksförbund