Sveriges unga miljörörelse ser med stor oro på den gruvboom som Sverige upplever i dag. Många nya gruvor planeras, varav flera i Västerbotten.
Regeringen med Annie Lööf (C) i spetsen antog nyligen en mineralstrategi som bygger på att utvinna så mycket metall som möjligt, på så kort tid som möjligt. Långsiktighet, miljöhänsyn och hållbarhet har i mineralstrategin fått ge vika för kortsiktighet och multinationella gruvbolags vinstintressen.
Vi trodde att återvinning och strävan efter att fasa ut upptaget av ändliga resurser, såsom fossila bränslen och mineraler, var en självklarhet. Vi tog fel på regeringen och ”alliansens gröna röst”. Vi har därför en samling krav riktade till regeringen och Annie Lööf: - Vi vill ha en hållbar mineralstrategi där återvinning, återanvändning och utnyttjande av befintliga slagghögar prioriteras före öppnandet av nya gruvor. Först när alla metaller vi redan tagit upp är återvunna och återanvända kan vi börja undersöka möjligheten att öppna nya gruvor på platser där minst skada för vatten, miljö och lokalbefolkning sker.
- De enorma miljökostnader metaller orsakar vid brytning och förädling måste återspeglas i priset för metallerna.
- Ursprungsbefolkningars rättigheter till mark, vatten och naturresurser måste respekteras i enlighet med en rad internationella folkrättskonventioner som Sverige undertecknat.
- Hänsyn till mineralnäringens intressen får inte utan vidare gå före andra näringars hållbara nyttjande av naturresurser. Skogsbruk, jordbruk, turism och rennäring har potentialen att använda våra naturresurser på ett hållbart sätt och borde premieras före kortsiktigt uttag av mineraler.
- Före en gruvetablering måste alltid naturvärden, miljövärden och vattenkvalité kunna garanteras.
- Mineralindustrins anspråk på att få bryta mineraler i eller i anslutning till existerande natur- och kulturskyddsområden måste stoppas. Naturreservat, Natura 2000-områden, vattenskyddsområden, biosfärområden, världsarv och nationalparker måste respekteras och får inte påverkas negativt.
- Det är oacceptabelt att ersättningen tillbaka till samhället är 0,5 promille av vinsten för gruvbolagen. Vi kräver att gruvavgiften höjs till 30 procent av vinsten, i likhet med mer ansvarstagande gruvnationer som Australien.
- Markägarens ersättning vid gruvetablering bör höjas. Dagens minerallag, där markägaren har mycket lite att säga till om vid en gruvetablering måste ändras.
- Den ålderdomliga minerallagen måste förändras och miljöprövningen stärkas från att ske i slutet av tillståndsprocessen till att ha en avgörande betydelse redan i inledningen.
- En gruva påverkar miljön och landskapet för många år framöver och den miljökonsekvensbeskrivning som görs måste omfatta åtminstone 100 år för att möjliggöra en mer långsiktig bedömning.
- Utvinning av olja och skiffergas får stora konsekvenser på närmiljön och bidrar till klimatförändringar globalt. Utvinning av fossila bränslen är inte förenligt med regeringens mål om utsläppsnivåer nära noll 2050. All utvinning av fossila bränslen måste förbjudas.
- Mineraler är, precis som olja, ändliga resurser som vi på sikt måste fasa ut. Ett hållbart samhälle måste bygga på användandet av förnyelsebara resurser – inte ändliga. Mineralpolitikens fokus måste därför styras om.
- Vi ser att det till synes ökande behovet av mineraler har sin utgångspunkt i ett samhälle där vi lever över våra tillgångar, baserat på överkonsumtion och slit-och-släng. Det samhället är inte förenligt med en hållbar utveckling. För ett hållbart samhälle kräver vi effektivare resursanvändning, återvinning, prioritering av vad vi använder våra metaller till och ett minskat uttag av mineraler ur jordskorpan.
- Gruvboomen är en global fråga och drabbar miljön och lokalbefolkningen i Sverige, liksom i andra länder. Vi ser lika allvarligt på gruvboomens konsekvenser i andra delar av världen. Lösningarna för ett hållbart samhälle och ett minskat uttag av mineraler ur jordskorpan måste därför vara globala.
Sverige bör i sin mineralpolitik vara föregångare och visa på sätt att möta utmaningarna. För om inte ens vi i Sverige kan värna miljö, hälsa, urfolk, hållbara näringar och lokalsamhällen – vem ska då göra det?
Salomon Abresparrordförande Fältbiologerna