Det drar ihop sig till ett riksdagsval där skolan lär bli en het stridsfråga. Förenklande och populistiska svar förringar den komplexa process som lärande och utveckling är. I betygshetsen glömmer politiker som vill visa handlingskraft att det är levande, lekande barn bakom varje siffra i statistiken. Ett exempel på sådant som hamnar i periferin är fritidshem och fritidspedagoger.
Fritids utgör en betydande del av skoldagen för många barn i de utvecklingsmässigt viktiga yngre åldrarna. Verksamheten anses av flera bedömare kunna stärka kunskapsutvecklingen i grundskolan. Men i nuläget har fritids gått från vara en tillgång till en torftig förvaring av för många barn med för få pedagoger i för dåliga lokaler. En viktig social arena blir en oroshärd och en grogrund för många problem som givetvis följer med in i klassrum och vardag.
Skolresultaten sjunker när klimatet på skolorna hårdnar, otrivsel, mobbning och näthat ökar. Fritids resurser riktas mot andra områden i en underfinansierad skolreform – outbildad, omotiverad personal omplaceras dit. En dålig kombination vilket återkommande larmrapporter bevisar. Äldre fritidsbarn som inte stimuleras av verksamheten slutar och får ofta rå om sig själva hemma, eller riskerar att hamna ute på stan då föräldrarna måste arbeta.
Att bli fritidspedagog är ett högst medvetet yrkesval, inte för att man inte kunde bli lärare. Vi har en gedigen högskoleutbildning och lång erfarenhet av att planera och bedriva läroplansstyrd, utvecklande verksamhet. I huvudsak i fritidshem, men även som delaktiga i skolundervisningen för att kunna skapa en trygg inramning och kompletterande helhet.
Skola och samhälle har allt att vinna på att även satsa på fritids, trots detta får vi fritidspedagoger kämpa desperat för vår existens. Därför har vi bland annat startat en riksförening för att försöka vända utvecklingen. En verksamhet med nära 400 000 barn står på spel och behöver all hjälp.
Partier som saknar strategi för fritids saknar en komplett skolpolitik och behöver påminnas om sitt ansvar. Så även skolor som låter sina fritids förfalla. Ekonomiska beaktanden i stället för vetenskapligt grundade beslut är ett skäl att det fortsatt går allt sämre för den svenska skolan.
Mikael Anderssonordförande Fritidspedagogernas riksförening