Sverige stod för en tid sedan värd för ett internationellt möte för att förbereda det nya globala avtalet om kvicksilver, Minamatakonventionen. Förhandlingarna om denna inleddes i Stockholm 2010 och avslutades i januari i år i Genève. Då kom 150 länder överens om en text för att fasa ut kvicksilveranvändningen, som ska undertecknas i Japan nu i oktober. Målet med mötet i Stockholm var att så många stater som möjligt skriver under konventionen och främjar åtgärder som gör att den träder i kraft.
Avtalet reglerar kvicksilver i produkter och inom industrin genom begränsningar och förbud från och med 2020. Det ska också omfatta insatser för att minska kvicksilverutsläppen från kraftverk, vilket var en svår fråga för vissa länder att gå med på. Även utsläpp från småskalig guldutvinning, en stor källa till kvicksilverföroreningar i fattigare delar av världen, ingår i konventionen. Likaså begränsas tillgången av och handeln med kvicksilver.
Det är på tiden att vi får ett globalt regelverk för att stoppa spridningen av kvicksilver. Sverige har haft en nationell förordning sedan 1990-talet som utvecklats till ett totalförbud och fler länder måste följa. Förekomsten av kvicksilver i våra skogar och vattendrag är alltjämt för höga och vi är beroende av att andra länder minskar sina utsläpp för att halterna i exempelvis i insjöfisk ska kunna minska.
Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna och utgör ett hot mot miljön och människors hälsa. Det är en lättflyktig metall som kan spridas över långa avstånd i atmosfären. Det bryts inte ned, utan tas upp i mark, vatten och av levande organismer. Den farligaste formen är så kallat metylkvicksilver, eftersom detta kan överföras till fostret och hämma den mentala utvecklingen hos barn. I skogsmarker kan för höga kvicksilverhalter ge svårförutsedda återverkningar på skogsekosystemen.
Sverige har i hög grad medverkat till det exportförbud av kvicksilver som EU haft på plats sedan 2008. Att få bort kvicksilvret är en svensk profilfråga på miljöområdet, där hela det svenska samhället – inte minst konsument- och miljöorganisationerna – gemensamt kan vara stolta över vad vi nu ser händer globalt. För mig som svensk miljöminister kommer detta inte minst att bli tydligt vid mötet i Japan i höst. Med ett existerande svenskt förbud och lång nationell erfarenhet har vi mycket kunskaper att bidra med i den globala processen för att fasa ut kvicksilvret ur människors vardag.
Lena Ek(C) miljöminister