Replik på Harriet Hedlunds (S), Janeth Lundbergs (S) och Marita Franssons (S) debattartikel ” Primärvård för ökad folkhälsa” publicerad i Norran och på norran.se måndagen den 4 november 2013.
”Vi socialdemokrater väljer att stärka primärvården, hälsocentralerna/sjukstugorna, för att nå våra mål om jämlikhet och ökad folkhälsa.”
Så skrev tre ledande socialdemokratiska landstingsledamöter i Norran nyligen. De skrev också att de successivt har tillskjutit mer resurser till primärvården i länet.
Tyvärr ser inte verkligheten ut så för primärvården i länet och i landet. Verbala satsningar på primärvården har alltid varit lätta att göra. Men sanningen är att primärvården i landet, i ett internationellt perspektiv, har lite resurser. Vården i Sverige är sjukhusdominerad. Ännu sämre är det i vårt län där primärvårdens andel av sjukvårdens resurser hör till de tre sämsta länen i Sverige.
Det största problemet i primärvården är läkarbristen. Husläkarreformen på 1990-talet och den nationella handlingsplanen i början av 2000-talet då primärvården skulle förstärkas och antalet allmänläkare öka blev ett fiasko. Målet att tillförsäkra varje innevånare en egen läkare i primärvården är lika långt borta i dag som tidigare.
Alltfler patienter har överförts från sjukhusen till primärvården de senaste åren. På hälsocentralerna kan vi göra mer än tidigare. Vi förväntas ta ett större ansvar för den psykiska ohälsan både bland ungdomar och den vuxna befolkningen. Äldre med ett flertal sjukdomar kräver tätare kontakter och vi förväntas kunna hindra inläggningar på sjukhus. Demensutredningar, behandling och uppföljning görs nu i primärvården. Vi ska tidigt nå och följa upp patienter med KOL (lungsjukdom orsakad av rökning). Alltfler patienter med diabetes och hjärtsjukdomar ska behandlas på hälsocentralerna. Vi ska nå patienter med hög alkoholkonsumtion, påverka rökare och allmänt verka för en en bra livsstil.
Det är inte fel att dessa arbetsuppgifter sker i primärvården. Men i dag motsvarar resurserna som fördelas till primärvården långt ifrån de arbetsuppgifter som ska utföras. Att läkare flyr primärvården beror till stor del på en mycket besvärlig och pressande arbetssituation. Bristen på allmänläkare är i dag lika stor som för 20–30 år sedan, samtidigt som det totala antalet läkare i landet aldrig varit så stort som i dag. Även för övrig personal är arbetsbelastningen hög.
Sjukvården kan i dag göra alltmer och behandla svåra sjukdomstillstånd som var omöjligt för några tiotal år sedan. Specialistsjukvården kräver resurser. Om primärvården ska få ökade resurser krävs mycket medvetna politiska beslut. Fina ord räcker inte långt. Det första politikerna i landstinget borde göra är att tillföra länets primärvård ekonomsiska medel så att primärvårdens andel av sjukvårdsresurserna motsvarar genomsnittet i landet.
Min vision har i många år varit att varje innevånare har en egen läkare i primärvården att vända sig till och som är lätt att nå. Patienternas trygghet och nöjdhet med vården blir bättre. Uppföljning efter sjukhusvård likaså och läkemedelsanvändandet minskar. En bra och utvecklad primärvård minskar också trycket på sjukhusvården.
Att arbeta som läkare i primärvården är ett fantastiskt arbete. Det kan jag försäkra efter snart 30 år på samma hälsocentral. Att lära känna patienterna på hälsocentralen och följa dem under många år ger bra förutsättningar för att kunna erbjuda en bra hälso- och sjukvård. Men ska min vision om primärvården bli verklighet räcker det inte med vackert tal från politikerna. En rejäl medveten ekonomisk satsning behövs för att arbetssituationen ska bli bättre och arbetet som allmänläkare attraktivt för alltfler läkare.
Mats Gustavssonfamiljeläkare Skelleftehamns hälsocentral