Sverige har länge varit världsledande på behandling av vår största folksjukdom – diabetes typ 2. Men numera tillhör vi bottenskiktet i EU när det gäller att erbjuda patienter nya diabetesläkemedel, visar en ny rapport.
Största förlorarna: patienterna som riskerar allvarliga följdsjukdomar som hjärtinfarkt och stroke, och i förlängningen en för tidig död.
Fler förlorare: samhället som på sikt får ökade sjukvårdskostnader och produktionsbortfall.
Att verkligheten ser ut så här för många diabetiker är jag själv ett bra exempel på. 2001 fick jag, 47 år gammal, diagnosen diabetes och sattes på kost- och tablettbehandling. Efter några år fick jag insulin, vilket är helt kostnadsfritt för patienten och för vårdcentraler och sjukhuskliniker eftersom staten står för kostnaderna.
Men som en följd av insulinbehandlingen gick jag upp ännu mer i vikt, var ständigt hungrig och drabbades av hypoglykemier, blodsockerfall, som kan vara kraftiga och utgöra en fara vid exempelvis bilkörning. Även blodsockervärdena försämrades, vilket krävde allt tuffare insulinbehandling. Det var en ond nedåtgående spiral.
Men så testade jag några nya läkemedel. Effekten var enastående: Blodsocknivåerna planade ut, hypoglykemierna klingade av. Hungern la sig, jag gick ner 19 kg på två år.
Men så var det stopp. Vårdcentralens läkare förbjöds av sin chef att skriva ut det nya läkemedlet. Jag skulle tillbaka på insulin. Orsaken är den politiska detaljstyrningen av diabetesvården som stimulerar insulin som behandlingsmetod, trots risk för allvarliga biverkningar och trots att det finns alternativ som är mycket bättre för patienten. Det delas ut bonus till läkare som håller sig till regelboken och vissa landsting utfärdar böter till den som skriver ut nya läkemedel.
Den patient som inte kan prata för sig får klara sig på standardbehandling. Själv gick jag till en specialist och genom honom får jag de mediciner som jag mår så bra av.
Socialstyrelsen är nu på väg att skriva nya riktlinjer för hur vi diabetespatienter ska behandlas. Jag uppmanar generaldirektör Lars-Erik Holm och hans sakkunniga att ta individualiserad behandling på betydligt större allvar samt att se till att landstingen inte har regler eller ekonomiska ersättningar som ger en sämre vård.
Anders Lönnbergordförande för Diabetesorganisationen i Sverige