Det kan inte vara lätt att vara Miljöpartiet.
De sitter i en regering som infört gränskontroller och striktare asylregler, och som överväger både värnplikt och nya övervakningsbefogenheter. Man förstår att de famlar efter varje halmstrå i försöken att motivera sin regeringsmedverkan.
Häromdagen berömde sig partiet för att ha presenterat ”den största investeringsbudgeten på klimat- och miljöområdet i Sveriges historia”. Regeringen höjer inkomstskatten och använder en del av pengarna till diverse gröna stöd och bistånd, sammantaget 1,8 miljarder kronor för 2017.
Men det är inte så imponerande som det låter.
Att stöd av den typ som Miljöpartiet nu skryter med att öka inte varit större har en orsak: De är inte särskilt effektiva för att minska utsläppen.
Amerikanska National Academy of Sciences lät för några år sedan gå igenom samtliga gröna skatteavdrag och subventioner – med förödande resultat.
Inte en enda av subventionerna var effektiv. Några var mycket ineffektiva, andra direkt kontraproduktiva och ökade växthusgasutsläppen. Den sammantagna nettoeffekten för miljön av alla gröna subventioner var väsentligen noll.
Så dömde Konjunkturinstitutet i Sverige också ut förlagan till de stöd som i dag heter ”Klimatklivet”, och som tidigare hette ”Klimp”, som byråkratiska och ineffektiva. Det var därför de avskaffades under Alliansregeringen. Att regeringen återinfört dem är alltså inte mycket att skryta med.
Tvärtom är det direkt ansvarslöst att i ansträngda tider inte utnyttja att en fungerande grön politik ofta stärker den offentliga budgeten.
Naturvårdsverket beräknar exempelvis att subventioner av potentiellt miljöskadlig verksamhet uppgår till omkring 50 miljarder kronor varje år; bidrag till fiske och jordbruk, reseavdrag, låg eller ingen skatt för flyg och sjöfart, med mera.
Regeringens ”största investeringsbudget på klimat- och miljöområdet” är alltså omkring en tjugofemtedel av de stöd som har motsatt effekt.
Till detta kommer miljöskatter som ofta är det mest effektiva sättet att minska utsläppen – och som dessutom ger intäkter till statskassan. De gav 2014 70 miljarder i svenska skatteintäkter. Detta kan med fördel kombineras med sänkta inkomstskatter.
Den kanadensiska delstaten British Colombia har efter en sådan grön skatteväxling på sex år minskat användningen av fossila bränslen med 16 procent, medan resten av Kanada ökat med tre.
Tack vare miljöskatterna har delstaten Kanadas lägsta inkomstskatt, låg företagsbeskattning och ytterligare avdrag för de med lägst inkomster. Tillväxten har under perioden varit högre än i resten av Kanada.
En grön skatteväxling genomfördes även av de rödgröna under början av 2000-talet. Nu gör regeringen tvärtom och finansierar ineffektiva stöd med höjda inkomstskatter – så att folk får mindre kvar i plånboken.
Stackars Miljöpartiet, där står de med en röd skattehöjning och en dödfödd stödpolitik. Produkten av en grådaskig regeringskoalition som gjort föga annat än att krympa utrymmet för frihet, företagande och blomstring.
Mattias Svensson
författare till boken ”Miljöpolitik för moderater” och fristående krönikör hos Liberala Nyhetsbyrån
Man förstår att de famlar efter varje halmstrå i försöken att motivera sin regeringsmedverkan.