Försvarsmakten är inne i en omfattande reform som beslutats av Sveriges riksdag. Målet är ett mer användbart, tillgängligt och flexibelt försvar.
Vi finns för att vi ska kunna försvara Sverige och vår frihet och demokrati, men också för att hjälpa till att skapa fred och säkerhet på platser i världen med krig och konflikter. Vi ska också stötta övriga samhället vid kriser. För att klara detta har Sverige nu ett så kallat insatsförsvar. Det betyder att vi snabbt ska kunna sättas in när och där det behövs, oavsett om uppdraget är i Sverige eller utomlands.
För att bygga upp ett tillgängligt insatsförsvar var det bland annat nödvändigt att införa ett nytt system för att försörja försvarsmakten med personal. Därför avskaffades värnplikten och försvarsmakten rekryterar nu medarbetare på frivillig grund. En stor och omfattande reform som genomförs i den takt som ekonomin medger och där vi lär oss efterhand.
Mitt förband; Norrbottens regemente I 19, har verksamhet på drygt halva landets yta, från Kiruna i norr till Härnösand i söder. I 19 ska förse insatsförsvaret med nästan 8 000 av de totalt cirka 50 000 personer som försvaret ska bestå av, och redan nu har nära hälften av de krigsplacerade värnpliktiga ersatts av hel- eller deltidsanställda soldater vid I 19, som är beredda att rycka ut med kort varsel.
Under 2013 har vi utbildat 350 soldater, personal från I 19 har deltagit i internationella insatser i bland annat Afghanistan och 170 soldater från Pansarbataljonen i Boden har varit i ständig beredskap för att kunna sättas in någonstans i världen. En mindre styrka är för närvarande beredd att åka till konfliktdrabbade Mali och andra halvåret 2014 bemannar vi åter en insats i Afghanistan.
När det gäller nationella insatser inrättades den 1 januari 2013 fyra militärregioner med regionala staber i Sverige. De ska tillsammans med det civila samhället stärka förmågan att planera och genomföra nationella insatser i händelse av kris och krig. Den regionala staben för norra Sverige finns i Boden, med ett ansvarsområde som omfattar Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.
Under 2013 har försvaret i den norra regionen genomfört totalt 75 insatser, de flesta inom ramen för ”Lag om skydd mot olyckor” och ”Förordning om försvarsmaktens stöd till civil verksamhet”.
Några av insatserna har blivit ordentligt uppmärksammade, exempelvis stödet till Statens fastighetsverk med att städa upp efter Herculesolyckan på Kebnekaise. Under 20 dagar i augusti förra året arbetade personal från Arméns jägarbataljon på I 19, tillsammans med andra svenska förband, i mycket svår terräng och med höga krav på säkerhet och kompetens. Totalt har nu drygt 33 ton vrakdelar omhändertagits och transporterats bort.
En annan större insats är stödet till polisen i Boden där hemvärnet hjälpte till att söka bevismateriel i samband med ett uppmärksammat mordfall. Totalt deltog över 150 personer i arbetet under sammanlagt fyra veckor i somras.
De allra flesta fall handlar dock om helt annat stöd, som inte får någon större medial uppmärksamhet. Det är till exempel ammunitionsröjning, eftersök av försvunna personer, dykinsatser, hjälp vid skogsbränder och höga vattenflöden.
Vi upplever att vi har en mycket god samverkan med räddningstjänsten och polisen. Hemvärnet inom området består av sju modernt utrustade bataljoner med varierat antal hemvärnssoldater, totalt nästan 4 500 män och kvinnor. Vid insatserna har hemvärnssoldaterna varit snabbt på plats och under flera dygn aktivt och avgörande kunnat bidra till att lösa den akuta situationen och rädda liv och egendom.
När jag summerar 2013 konstaterar jag att Norrbottens regemente kommit en bra bit på vägen i den omfattande försvarsreformen. Vi har tagit stora steg för att bygga upp användbara förband, som är tillgängliga att sättas in med kort varsel och som kan amvändas flexibelt. Vi har en ständig beredskap och som jag beskriver i exemplen ovan har vi också stöttat samhället vid en mängd olika insatser.
Det är dock en bit kvar att gå och det finns en viss osäkerhet kring framtiden. Under hösten har allt större fokus riktats mot försvarets förmåga och ekonomi och försvarsdebatten har blivit mer intensiv. Det är positivt att försvaret debatteras. Jag önskar att det leder till att fler av våra beslutsfattare engagerar sig i debatten så att vi tar ställning till vilken förmåga det svenska försvaret ska ha i framtiden.
I vår kommer försvarsberedningen med sin rapport som innebär att regeringen får rekommendationer bland annat om hur försvaret bör utvecklas. Trots osäkerheten om framtid och ekonomi utförs varje dag ett engagerat arbete och jag är imponerad av vad mina medarbetare vid krigsförband, utbildningsgrupper, staber och stöd har åstadkommit. Vi gör skillnad i samhället.
Olof Grananderöverste, chef för Norrbottens regemente I 19