Regeringens förslag om att jämna ut begravningsavgiften mellan stad och landsbygd missar målet. Ett utjämningssystem där inte alla bidrar är kontraproduktivt och riskerar att öka klyftorna i stället för att jämna ut dem, skriver ärkebiskop Anders Wejryd.
Svenska kyrkan vill vara en medvandrare för människor i alla livets skeden, så även det sista. I dag är Svenska kyrkans församlingar huvudmän för begravningsverksamheten i hela landet, med undantag för Stockholm och Tranås där kommunen är ansvarig. I uppdraget gör vi ingen skillnad på medborgare och alla får en jämbördig behandling.
I Sverige finansieras begravningsverksamheten via en begravningsavgift, som tas ut på samma sätt som kommunalskatten. Skillnaden är att begravningsavgiften bestäms av de faktiska begravningskostnaderna i den församling eller kommun där man är folkbokförd.
Eftersom avgiften bestäms per församling, baserad på lokala kostnader och lokal skattekraft, kan den variera kraftigt beroende på var man bor. I det nuvarande systemet betalar exempelvis en stockholmare som tjänar 25 000 kronor i månaden bara 195 kronor om året i begravningsavgift, medan en person med samma lön i Övre Älvdal betalar 2 280 kronor. Det beror på att landsbygdens församlingar har större avstånd och färre invånare med sammantaget lägre inkomster än de som bor i storstäderna.
Förutsättningarna att leva och verka skiljer sig kraftigt åt mellan olika delar av landet. I Sverige har vi därför ett kommunalt utjämningssystem som ska ge möjlighet för samtliga kommuner att tillhandahålla en likvärdig service för sina medborgare. Systemet är obligatoriskt och gör inte undantag för några kommuner.
När regeringen nu lägger ett förslag om ett utjämningssystem för begravningsavgiften tänker man annorlunda. Enligt förslaget ska utjämningen bara göras på de platser där Svenska kyrkan är huvudman. Stockholm och Tranås undantas och det innebär att landets största kommun, med den största skattekraften, inte kommer att vara med och bidra till att begravningsavgifterna jämnas ut.
Förslaget är kontraproduktivt. Syftet är att harmonisera begravningsavgifterna, men i verkligheten riskerar regeringen att öka klyftorna i stället för att jämna ut dem.
Svenska kyrkan fortsätter gärna att bedriva begravningsverksamhet i Sverige. Vi gör det professionellt och ur ett helhetsperspektiv med rum för människans sorg, tacksamhet och längtan. Men vi vill att förutsättningarna att fullgöra uppdraget ska vara jämbördiga. Om begravningsavgiften ska utjämnas behöver samtliga huvudmän, kommuner som församlingar, delta. Annars blir det inte mycket bevänt med solidariteten.
Regeringen, med finansmarknadsminister Peter Norman (M) som ansvarigt statsråd, måste se till att utjämningssystemet gäller för alla – oavsett huvudman. Det enda rimliga alternativet är att skrota förslaget och börja om från början.
Anders Wejryd
ärkebiskop i Svenska kyrkan