Kvinnors liv i många länder påminner om hur det var i Sverige i början av förra seklet.
Vi kan lära oss av utvecklingen sedan dess. Nu är det dags att stödja all världens fröken Friman.
För drygt hundra år sedan grundade Anna Whitlock Konsumentföreningen Svenska Hem. Historien om hennes kamp skildras i en tv-serie vars tredje säsong kan ses på SVT Play. Sissela Kyle gestaltar Dagmar Friman, en fiktiv version av Anna Whitlock. Det är en serie som påminner oss om hur tuff kvinnokampen i Sverige var då.
Den 13 mars ska barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) visa klipp ur serien vid ett toppmöte i FN.
En viktig del i berättelsen, både i den fiktiva och i den verkliga, handlar om rösträtt och kvinnors rättigheter. Om hur kvinnorna skapade sig egenmakt genom att grunda ett konsumentkooperativ. De kombinerade skickligt företagande med kamp för kvinnans rättigheter och blev därmed en kraft att räkna med.
Man behöver inte leta länge i världen 2017 för att hitta förhållanden som påminner om hur kvinnor hade det i Sverige i början av 1900-talet.
En stor del av världens fattigaste, omkring 70 procent, är kvinnor. De flesta försörjer sig på att odla jordbruksprodukter. De sliter hårt, men kvinnor har långt ifrån samma tillgång till viktiga resurser som män. Det gäller utbildning, utsäde, verktyg, maskiner och – inte minst viktigt – möjlighet att äga mark.
Om kvinnor skulle få samma möjligheter som män skulle skördarna öka så mycket att 100 miljoner människor skulle slippa att gå hungriga, enligt FN:s jordbruksorgan FAO. När kvinnor får ökat inflytande får också barnen bättre förutsättningar eftersom kvinnor lägger mer pengar på mat och utbildning än vad männen gör.
Och det finns många kvinnor som likt Anna Whitlock kämpar för att förändra livet för sig själva och för andra. Det handlar bland annat om Rachael Mwikali som kämpar för unga kvinnors rättigheter i slummen i Nairobi i Kenya.
Om kvinnorna i jordbrukskooperativet Madre Tierra – Moder Jord – som kämpar mot Guatemalas regering för rätten att bli självägande bönder. Om kvinnorna i byn Karadipooval på Sri Lankas östkust som utbildar sig i ekonomi, ekologiska odlingstekniker och försäljning.
Det handlar om att stödja dessa kvinnor – och miljontals andra – i deras kamp för grundläggande rättigheter, självständighet och värdighet.
Det hjälper dem och det hjälper deras barn.
Låt oss alltså stödja alla dagens fröken Friman runt om i världen. Detta ställer krav på det svenska biståndet. Ett grundkrav är att minst hälften bör gå till kvinnor.
Dessutom måste biståndet bygga på konkreta insatser för kvinnor. Till exempel:
- Kvinnor som lever i fattigdom måste få tillgång till samma ekonomiska resurser som män. I dag är det till exempel svårt för många kvinnor att öppna ett eget bankkonto. Det svenska biståndet bör arbeta mer för kvinnors rätt till familjeekonomin.
- Kooperativa organisationer för kvinnor har visat sig framgångsrika på många områden, precis som de var i Sverige. Det svenska biståndet bör mer aktivt stödja bildandet av kooperativ.
- Kvinnor måste få samma möjlighet som män att äga och förfoga över mark. Det svenska biståndet måste bidra till att kvinnor får samma rätt till mark som män.
- Det måste bli fler kvinnor på ledande positioner. Det förutsätter bland annat satsningar på barnomsorg för att inte praktiska skäl ska omöjliggöra förändringen. Det svenska biståndet bör alltid, och mycket mer än i dag, jobba för jämställdhet.
Med fröken Friman – och så klart Anna Whitlock – som förebild kan vi göra historien till historia även i andra länder.
Anneli Rogeman