Regeringen väljer ofta att porträttera sitt internationella engagemang utifrån FN:s säkerhetsråd, den så kallade feministiska utrikespolitiken och exportsatsningen Team Sweden. Däremot är tydliga ambitioner för Europas framtid plågsamt frånvarande, trots att behovet är större än någonsin.
Under ett decennium har stämningen i Bryssel gått från att vara framtidsinriktad och progressiv, till att vara så pessimistisk att tjänstemän och politiker uppgivet viskar om att Berlaymont på sikt kommer att bli ett museum.
Vågen av nationalism och protektionism växer sig fortfarande starkare och ifrågasättandet av EU:s kärnvärden om frihet, öppenhet och frihandel har blivit vardagsmat. Svensk utrikespolitik och Socialdemokraterna måste därför sluta vurma för FN:s säkerhetsråd och i stället bidra mer aktivt till debatten om vilket Europa vi vill leva i.
Skälen för en stark Europapolitik borde vara uppenbara: den politiska utvecklingen i Ryssland, Turkiet, Polen och Ungern, bristen på investeringar i den europeiska ekonomin, återkommande terrorattacker, pågående informationskrigsföring, Brexit … för att bara nämna några få exempel.
Europa behöver rasera handelshinder som står i vägen för en väl fungerade inre marknad, stabilitet i ekonomin, en social trygghet anpassad för regionala och lokala prioriteringar och en stark gemensam hantering av klimat- och säkerhetsfrågor.
EU:s budget måste användas som ett incitament för att uppnå en mer hållbar fördelning av flyktingar inom Europa, och det behöver ställas högre krav på enskilda medlemsstater att sanera sina offentliga finanser och respektera EU:s värderingar om frihet och demokrati.
Socialdemokraterna måste fokusera sitt internationella engagemang på att stärka europeisk sammanhållning kring vad EU har uppnått i Europa, och utrikespolitiken ska användas som ett starkare komplement till övriga sakområden och som ett mer aktivt verktyg för att stävja motsättningar mellan Bryssel och medborgare.
Regeringen behöver både vara mer synlig i debatten om Europas framtid och ha närmare kontakter med våra Brysselrepresentanter för att aktivt kunna dra nytta av EU-institutionerna till fullo.
Att vara passiv är att riskera vår framtida säkerhet utifrån både externa och interna hotbilder. Det är därför betydligt mer angeläget att stå upp för visionerna om ett enat Europa än att göra reklam för substanslösa satsningar såsom säkerhetsrådet och Team Sweden.
Annelie Stiglund