Den rödgröna regeringen slutar aldrig att förvåna.
Den kallar sig feministisk och har gjort stor affär av detta såväl inom som utanför Sveriges gränser.
När regeringen lierade sig med Jonas Sjöstedt och hans Vänsterparti i frågan om vinster i välfärden kunde man tro att den feministiska politiken skulle bli än tydligare.
Ingenting kunde vara mer fel. När utredaren Ilmar Reepalu presenterade sitt slutbetänkande efter tre års arbete befästes den rödgröna betongpolitik som kommer att leda Sverige bakåt i utvecklingen.
En rödgrön politik som raserar drygt 40 procent av den vård och omsorg vi har i Sverige. En rödgrön politik som raserar kvinnors företagande med motiveringen att företag som verkar inom vård och omsorg har dålig kvalitet och enbart är ute efter att tjäna pengar.
Många av de slutsatser och förslag som Ilmar Reepalu lade fram är skrämmande ideologiskt bakåtsträvande och bygger på felaktiga antaganden. Reepalu kräver att det ska finnas ökade möjligheter att följa vart pengarna i välfärden tar vägen.
Företagens ekonomiska redovisning är en allmän handling, så varför detta misstänkliggörande?
Varför vill inte Ilmar Reepalu ifrågasätta hur miljarderna inom den offentliga vården och omsorgen används?
Varför tycker Reepalu att det är så viktigt att privata företag redovisar varje krona, samtidigt som det offentliga låter kronorna rinna mellan fingrarna och vi skattebetalare snällt får acceptera skattehöjningar för att minska underskotten i välfärden.
Enligt Ilmar Reepalu räcker det inte med skärpta krav på kvalitet. Han anser att ett totalt vinststopp på det operativa kapitalet måste införas. Det är märkligt att Reepalu inte vill höra på alla de medborgare som valt andra utförare än de offentliga och läsa de höga kvalitetsomdömen som presenteras.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) lutar sig mot en uppgift som säger att många är emot vinster i välfärden. Men ställer du frågan om valfrihet ska förbjudas kommer lika många att säga nej.
Givetvis ska vi ha ordning och reda i den svenska välfärden. Men vi måste också kunna ställa krav på god ekonomisk hushållning oavsett driftsform. Vad som krävs för att kunna hålla hög kvalitet inom vården och omsorgen är ett tydligt regelverk.
Sverige behöver fler företag och inte färre.
Elisabeth Björnsdotter Rahm