Replik på Johan Johanssons (M), riksdagsledamot för Norrbottens län, och Elisabeth Björnsdotter Rahms (M), riksdagsledamot för Västerbottens län, debattartikel ”Mineralskatt slår mot Västerbotten” publicerad på norran.se tisdagen den 29 januari 2013.
I en debattartikel på norran.se menar de båda moderata riksdagsledamöterna Johan Johansson och Elisabeth Björnsdotter Rahm att en mineralskatt skulle innebära slutet för Norr- och Västerbotten.
Vad de baserar detta antagande på är oklart. Sverige har i dag den i särklass lägsta skatten/avgiften på mineraler: två promille av mineralvärdet, varav 1,5 går till markägaren och 0,5 till staten. En av världens största mineralnationer, Australien, har en skatt på 30 procent av vinsten av utvinningen. Alltså långt över den procentsats som Vänsterpartiet föreslår och utan den negativa effekt som Johan Johansson och Elisabeth Björnsdotter Rahm beskriver.
Det som däremot bör och kan diskuteras är hur en mineralskatt ska utformas. Ett attraktivt förslag framförs av bloggaren Lars Wilderäng, huvudskribent på den inflytelserika bloggen ”Cornucopia?”, utgående från en 10-procentig skattesats:
”Ska pengarna tillfalla kommunerna så kan man låta 1% av intäkterna gå direkt till kommunen, 1% fördelas bland berörda markägare, inklusive grannar inom ett visst avstånd. Övriga 8% fonderas mycket riktigt i en gruvfond, och betalas ut under dubbelt lång tid som gruvan varit i drift, men först efter gruvan tagits ur bruk. En tredjedel av pengarna kan gå till kommunen, resterande 2/3 i arbetsmarknadsstöd till nyetablerade företag i kommunen, för att på så sätt ordna nya arbetsplatser när gruvan lagts ner.
I praktiken betalas alltså 4% av de årliga gruvintäkterna ut per år efter gruvan lagts ner. 1,33% tillfaller kommunen, mot 1% under gruvans drift. 2,66% blir arbetsmarknadsstöd. Om en gruva varit i drift i 20 år, så kommer detta stöd utgå i 40 år, eller ett helt arbetsliv.
Därmed kommer majoriteten av de kommunala intäkterna långt fram i tiden, när sannolikt beslutande kommunalpolitiker inte längre sitter vid makten.”
Därmed undviker man kortsiktighet från lokalpolitiskt håll och uppnår en långsiktighet i såväl politik som ekonomi vilket är mer i linje med en föreställning om en hållbar regional utveckling.
Efterfrågan och priserna på mineraler kommer att fortsätta stiga i takt med den ökande tillväxten i världens utvecklingsländer. Det är med andra ord befogat att kräva av våra beslutsfattare, i synnerhet våra läns riksdagsmän, att de slutar skänka bort våra regioners tillgångar utan krav på att samhället får ta del av vinsterna.
Johan Johansson och Elisabeth Björnsdotter Rahm menar även att alliansens politik gynnar tillväxten, det vill säga produktionen, i Norr- och Västerbotten med satsningarna på gruvnäringen. På kort sikt skapas förvisso arbetstillfällen för ett fåtal (som inte är gästarbetare) men så länge vinsterna inte återinvesteras i regionernas ekonomier går vi med en långsiktig förlust då uttaget av tillgångar inte motsvaras av graden av återinvestering.
Nils Harnesk(S)
regionpolitiker Norrbotten