Att arbeta med tillgänglighet är inte fritt valt arbete. Fast många myndigheter verkar ha den inställningen. En ny undersökning visar att endast 12 av 289 statliga myndigheter uppfyller Handisams kriterier för grundläggande tillgänglighet. Detta trots att det gått tolv år sedan regeringen slog fast att statliga myndigheter särskilt ska arbeta för att verksamheten, informationen och lokalerna är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Det ska alltså vara möjligt för alla att både arbeta på en myndighet och att besöka den. Vi befinner oss långt ifrån denna målsättning.
Så många som 54 myndigheter har sedan i fjol backat i det grundläggande tillgänglighetsarbetet och 68 myndigheter uppfyller inte ens hälften av Handisams 13 kriterier för grundläggande tillgänglighet. Ingen av landets polismyndigheter, domstolar eller statliga museer lever upp till kraven. Trots allt går utvecklingen framåt, drygt hälften av myndigheterna har tagit ett steg framåt. Enskilda myndigheter, som exempelvis Exportkreditnämnden, Stockholms tingsrätt, Polismyndigheten i Norrbotten län, Riksantikvarieämbetet och Högskolan i Dalarna har gjort stora framsteg.
Men överlag är jag besviken, jag hade förväntat mig mer. Inte minst med tanke på det politiska tryck som i dag finns kring tillgänglighetsfrågan. I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som Sverige ställt sig bakom, är tillgänglighet en princip som går igenom hela konventionen.
I regeringens strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken är ökad tillgänglighet grundläggande för att nå målen. Staten har ett stort ansvar att vara ett föredöme för andra. Myndigheterna måste bland annat ta bort trappsteg och trösklar som hindrar rullstolsburna, se till att det finns utrustning som gör det möjligt att kommunicera med personer som har en hörselskada och kunna erbjuda information på lättläst svenska och i punktskrift.
Var femte invånare har någon form av funktionsnedsättning. För dem är bra tillgänglighet en förutsättning för att kunna leva ett aktivt liv och vara delaktiga i samhället. Samtidigt vill jag understryka att bra tillgänglighet är ett allmänintresse. Det som är nödvändigt för många är bra för alla. Rökfria miljöer, automatiska dörröppnare, hissar och digitala informationstavlor i kollektivtrafiken är exempel på detta. Bra tillgänglighet ger oss ett enklare och modernare samhälle.
Många hinder är enkla att åtgärda men enklast av allt är att göra rätt från början; att i all planering och i allt genomförande utgå ifrån att människor är olika och har olika förutsättningar, behov och önskemål. Ledningen hos myndigheterna har en avgörande betydelse. Framgångsfaktorerna för tillgänglighetsarbetet är att man på ledningsnivå beslutar om att strukturera arbetet, det vill säga tar fram en handlingsplan, inventerar och ser till att någon eller några samordnar arbetet. Vår undersökning visar att nästan en av tre myndigheter saknar en handlingsplan för sitt tillgänglighetsarbete.
Att skapa tillgängliga arbetsplatser är en framtidsfråga och en förutsättning för många att komma ut på arbetsmarknaden. Bland personer med funktionsnedsättning som har nedsatt arbetsförmåga är arbetslösheten nästan dubbelt så stor som för befolkningen i helhet. De statliga myndigheterna är en stor arbetsgivare med drygt 200 000 anställda och kan göra skillnad.
Svenskarna åldras, vi går in i en tid med stora pensionsavgångar på arbetsmarknaden. En större del av befolkningen ska försörjas av en allt mindre del. Detta ställer krav på att vi tar tillvara alla människors kompetens på arbetsmarknaden. Vi har helt enkelt inte råd att välja bort personer med funktionsnedsättning.
Carl Älfvåggeneraldirektör Handisam