För en tid sedan kunde vi läsa att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson kritiserat förintelseöverlevaren Hédi Fried med orden: ”Jag vet inte om hon tror på det hon säger.”
Kommentaren är skrämmande och övertygar mig om att det inte räcker med att uppmärksamma Förintelsen den 27 januari varje år.
Jag drar mig till minnes en resa som jag som riksdagsledamot fick göra tillsammans med Forum för levande historia. Det var en resa till Polen, en resa i Förintelsens fotspår.
Det var ingen vanlig resa, utan en resa som väckte många frågor utan att kunna ge alla svar. Det var en resa som i högsta grad inte bara var historisk.
Polen var fram till 1941 ett mångkulturellt land. Det hade man varit mycket länge. Här talades olika språk. Kulturer, traditioner och riter samsades.
Men 1941 inleddes Förintelsen. Nazisterna ville fördriva den slaviska befolkningen. Stora förberedelser gjordes. Folkmord på judar, romer, polacker och personer med funktionsnedsättningar. Barn med ”ariska rötter” tvångsadopterades. Tyska mönsterfamiljer koloniserade ”rensade” områden.
Själv ska jag återigen läsa Annie Franks dagbok.
Sista platsen jag besökte var arbetslägret Belzec. Gaskammaren togs i bruk i mars 1942. I december var uppdraget slutfört. En halv miljon judar dödades. Två överlevande kände man till.
Hur kunde detta få hända?
Hur tänkte nazisterna?
Man kan fundera på hur de fick sina mannar att utföra alla dessa fruktansvärda handlingar.
Drevs nazisterna av fanatism blev budskapet: Vi måste göra denna uppoffring, vi måste göra det för vårt samhälle.
Allt som besudlade riket skulle elimineras: disharmoniska element, minoriteter och andra kulturer.
I dag besöker svenska elever koncentrationslägren. Det är bra. Men det är viktigt att det blir mer än bara ett besök.
Det är oerhört viktigt att tänka lite längre: Vad hände? Hur kunde det hända? Det får inte hända igen. Hur ska vi förhindra det?
Fanatism är någonting som finns inom oss alla. Fanatism är en del av vår mänskliga samvaro.
En fanatiker är en person som tror på ultimat gemenskap. När det gäller Förintelsen var det en liten grupp fanatiker som började agera. Slutresultatet blev ett folkmord.
En fanatiker går inte över gränser, hen flyttar gränser. Judefrågan var konstant men lösningarna ändrades.
Kanske undrar du varför jag skriver om detta?
Jo, jag gör det för att jag känner en djup oro över det som händer runt omkring oss.
Vi måste ta lärdom av det fruktansvärda som hände under andra världskriget. Vi måste förstå, förebygga, agera.
Alla former av rasism är ett hot mot vår demokrati och allas lika värde.
Själv ska jag återigen läsa Annie Franks dagbok.
Maria Lundqvist-Brömster, tidigare riksdagsledamot för Liberalerna