Replik på Mikael Bengtssons ledare ” I demokratins namn …” publicerad i Norran och på norran.se lördagen den 23 november 2013.
Svaret till ”I demokratins namn …” ligger i det demokratiska beslut som fattades i regionstyrelsen i Region Västerbotten: 21 mot 4 för att skicka vidare Länstransportplanen och 17 mot 8 för att inte behandla frågan i regionfullmäktige.
Modellen för Region Västerbottens politiska uppbyggnad med beredningar, arbetsutskott, styrelse och fullmäktige har utarbetats i en gemensam process där hela länets politiker medverkade. Det finns dock ingenting som säger att konstruktioner ska vara för evigt. De är alltid möjliga att påverka och förändringar har också skett sedan starten 2008.
Sveriges grundläggande politiska system bygger på att en majoritet fattar beslut. I fallet som Mikael Bengtsson beskriver som odemokratiskt bestod majoriteten av politiker från så gott som alla länets kommuner, eller anser verkligen Mikael Bengtsson att den representativa demokratin är odemokratisk?
Det är heller inte sant att Länstransportplanen behandlats i slutna rum. Den har varit på remiss i länets 15 kommuner och dessutom i ett flertal andra myndigheter och intresseorganisationer.
Skellefteå kommunstyrelse fattade den 1 oktober 2013 ett enhälligt beslut – det vill säga att både Centerpartiet och Folkpartiet instämde – om ett yttrande som inte innehåller något yrkande om förändrad ordning och ingenting om att planen skulle vara orättvis. Självklart lyfter Skellefteå, liksom de flesta andra kommunerna, fram viktiga projekt hos sig som de önskar det fanns resurser till, och konstigt vore det annars.
Att tidigarelägga satsningar i Skellefteå skulle orsaka senareläggning av objekt i andra kommuner. Yrkandet som Daniel Öhgren (C) ställde vid regionstyrelsens sammanträde röstades därför ner med 21 röster mot 4. Länstransportplanen måste ses i ett långsiktigt perspektiv – och där är Skellefteå länets vinnare.
Det Mikael Bengtsson tillsammans med Folkpartiet och Centerpartiet försöker framställa som en orättvisa och att Region Västerbotten på något sätt försöker mörka processer skulle närmast kunna betraktas som lögn.
Erik Bergkvist(S) regionråd
Svar direkt: Först och främst: jag svarar bara för vad jag själv har skrivit, vad Folkpartiet och Centerpartiet sagt får de stå för – och svara på.
Det är lite svårt att förstå varför det socialdemokratiska länsrådet Erik Bergkvist envisas med att klumpa ihop Norran med C och FP. Att vi råkar ha samma uppfattning i den här frågan gör oss inte till megafon för de partiernas uppfattning. Norran är en frisinnad tidning som står oberoende gentemot politiska partier. Att vi sedan håller med FP i fler frågor än S är ett utslag av att frisinnet är en del av liberalismen och att FP är ett liberalt parti. Vad jag kan förstå så är det här ett sätt att försöka vinna billiga politiska poäng.
Det är tydligt att Erik Bergkvist har en annan syn på demokrati än vad jag har. Den retoriska frågan om jag anser att ”den representativa demokratin är odemokratisk” är så befängd att den tänker jag inte ens svara på.
Nej, Erik Bergkvist, ur ett demokratiskt perspektiv ifrågasätter jag inte beslutet om länstransportplanen. Utifrån Region Västerbottens regelverk är jag övertygad om att allt har gått korrekt till. Vad jag däremot ifrågasätter är hela Region Västerbotten, det faktum att politiker som är utsedda av andra politiker, inte valda av väljarna, sitter och bestämmer i frågor som handlar om regional utveckling och i den rollen handskas med en ansenlig mängd miljoner av skattebetalarnas pengar.
Sedan påstår Erik Bergkvist att det inte är sant att länstransportplanen behandlats i slutna rum. Som exempel nämner han att Skellefteå kommunstyrelse fattade beslut om densamma i oktober i år. Då frågar jag Erik Bergkvist: kan vem som helst kliva in på kommunstyrelsens sammanträden i Skellefteå och följa debatten? Nej, det går naturligtvis inte, den dörren är stängd. Eller ska jag ta Bergkvists skrivning som en stående inbjudan till mig att på ort och ställe få följa alla sammanträden som Region Västerbotten håller?
Om ett beslut tas i regionstyrelsen, och inte i regionfullmäktige, utestänger man allmänheten (= väljarna) från insyn i hur diskussionerna går. Det går att ha förståelse för att det måste vara rätt skönt för politiker att kunna ta beslut bak stängda dörrar – men särskilt demokratiskt är det inte.
Mikael Bengtssonpolitisk redaktör på Norran