Vissa menar att det vi nu ser är en revolution, andra anser att den kultur vi vant oss vid får kommande generationer fortsätta att leva med.
Vi har skapat en kultur där killar har andra spelregler än tjejer. Vi förfasas när vi hör talas om det, men kan ändå inte låta bli att visa ett visst tvivel kring sanningshalten i det vi hör. Ville hon ändå inte? Hon hade ju velat tidigare, inte konstigt att han trodde det var fritt fram.
Nu kanske du som läser hajar till: ”Men vadå, han som förövare och hon som offer? Det finns väl också kvinnor som går över gränsen?”
Absolut, men både du och jag vet att det inte är på samma strukturella nivå. Att i det här fallet göra tjejer och killar till ”lika goda kålsupare” vore att kraftigt förminska all den skit som tjejer dagligen utsätts för av sin närhet. Det finner jag ingen anledning till.
Det för oss inte framåt att ursäkta ett strukturellt problem med att det finns andra som också beter sig dåligt.
De flesta övergrepp begås av någon i ens närhet. Det gör det svårt att säga som det är. Markeringen mot förövaren riskerar att sätta hela ens sociala liv på spel, samtidigt som man får leva med följderna av det man utsatts för. Det är inte ett ansvar offret ska behöva ta, men det är oundvikligt.
Vi lär oss från barnsben att låta saker bero för husfridens skull. Här är det min husfrid som störts och jag förväntas vara tyst för att den inte ska störas för andra.
Vi lär tjejer strategier för att undvika att bli utsatt: ”Var aldrig ensam”, ”Klä dig inte inbjudande”, ”Håll dig borta från mörkret.”
På samma sätt som vi tipsar inför semestern att hänga ut strumpor på tvättlinan för att lura tjuven.
Kruxet är bara att inget av tipsen skyddar mot förövaren i den upplysta och välbefolkade skolkorridoren, eller mot honom som ser teve i rummet bredvid – i vad som skulle vara hemmets lugna vrå.
Återigen spelreglerna.
Det är lättare för oss att tipsa det potentiella offret än att lära den potentiella förövaren att veta hut.
Är du förälder? Hur mycket du än vill skydda ditt barn mot övergrepp kommer du aldrig att kunna göra det. Däremot kan du bidra till att förändra spelreglerna genom att skapa en miljö där ditt barn kan anförtro sig till dig och inge modet att anmäla sin förövare.
Vis av alldeles för många erfarenheter följer här ett tips till dig: Ifrågasätt aldrig när du hör om någon som utsatts för övergrepp. Lek inte detektiv och hitta förmildrande omständigheter. Det enda du säger till ditt barn då är att det lönar sig inte att ropa för inte ens jag kommer tro på ditt ord.
Emilia Hallin