Tack vare Lars von Triers dansk-svenska miniserie ”Riket” upptäckte jag det finurliga i danskan och knäckte någon form av kod för hur språket är uppbyggt.
Det fanns liksom inte så mycket mer att göra i en ångermanländsk småstad när bussen slutat gå och läxorna var gjorda.
Jag hade min lilla hylla med danska filmer som jag såg om och om igen. Det jag lärde mig kring det danska levernet var att det innehöll sin beskärda del av Tuborg, finurliga svordomar och talesätt, och att det är fullkomligt rimligt att glida in för en ”stänkare” när man ändå rullar barnvagnen framför sig efter en förskolehämtning.
Vårt södra grannland har aldrig varit så gemytligt som genom tv-skärmen, och för några år sedan gjorde jag på skoj delar av det språktest som danskarna infört för medborgarskap. Vips fick jag bekräftelse på att jag var integrerad och rustad för ett liv som en Pedersen på Nørrebro.
C More har tagit fram en tjänst där svenska filmklassiker, exempelvis Sällskapsresan, är en del av undervisningen i svenska för invandrare.
Givetvis finns ett tillhörande undervisningsmaterial där lärare och elever kan ha dialoger kring innehållet i filmerna och diskutera varför ”att vara typiskt dansk” har en positiv innebörd medan ”att vara typiskt svensk” är lite mer pinsamt.
Det här är en genialisk satsning. Genom spelfilm får man ta del av ett språkbruk som sällan illustreras med värdighet i läroböcker. Grammatiska regler i all ära, men tugget i film och hur orden böjs där kommer mycket närmare snacket på arbetsplatsen eller i kön till hockeyn.
Min fasta övertygelse är att ett gott skratt inte bara förlänger livet, det ger också livet guldkant och bildning. Jag hoppas att den här tjänsten blir väl använd, och att den skänker både bildning och förströelse. Musik och film är världens bästa språngbräda till kunskap i alla dess former.
På tal om film och musik som verktyg för integration kommer jag att tänka på ett besök på en vägkrog längs E 4:an där ägaren med lätt brytning sa till en bekant han inte sett på länge: ”Hej du! Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig? Bor du kvar i samma tvåa?”, allt med ett finurligt leende på läpparna.
Jag ser fram emot att stifta bekantskap med nya skelleftebor som vill citera Sällskapsresan och få mig att hjälpa till att ”berra hem Berra”.
Glatt ska jag svara. ”Va’ e’ de’ för snack?”
Heppåre!
Emilia Hallin
socialdemokratisk ordförande i kulturnämnden i Skellefteå
Musik och film är världens bästa språngbräda till kunskap i alla dess former.
