Jag läste om en inredningstrend bland modekänsliga individer som även mäklare i storstäderna anammat.
Det senaste i inredningsväg och ”sälj-din-bostads-piff” är att vända bokryggarna inåt så att de inte syns. Det man som bostadsspekulant möts av är en enhetlig vit fasad som antyder att här finns det böcker folk har köpt men inte läst.
Kanske härstammar trenden från att sådana som jag irriterat säljaren/mäklaren när jag inte skyndat vidare för att se den fjärde nyansen av äggskalsvitt i hemmets ”relax”, utan i stället stannat upp för att studera familjens boksamling.
Det är inget snobberi, utan snarare nyfikenhet från min sida. Det är också en enkel isbrytare att prata om böcker man läst.
Ta min sambo. Han verkade vid vårt första möte vara en småstörig, bullrig typ. Men han hade en gedigen boksamling från Voltaire och Majakovskij till Tintin-album och Harry Potter, och en förmögenhet var investerad i böcker om första världskriget och religionsvetenskap.
Hade jag i stället mötts av inåtvända bokryggar hade jag funderat över om han haft någon form av mani, eller på tok för mycket fritid. I stället imponerades jag av storleken och bredden. På boksamlingen vill säga.
När jag växte upp fann jag det intressant att det i alla hem fanns såväl en bibel som serien om Grottbjörnens folk.
Nåväl, även om snobberi känns avlägset så är det klart att även när det gäller böcker så finns det sådant man kanske inte direkt skyltar med att man läst.
När jag växte upp fann jag det intressant att det i alla hem fanns såväl en bibel som serien om Grottbjörnens folk. Det var som själva fundamentet i var mans hem, lika självklart som askfatet vid köksfläkten, telefonbänken i furu och tavlor på gråtande barn.
I mitt hem ska man minsann aldrig finna ett enda exemplar att Grottbjörnens folk, och inte ett spår av fulfuru och andra pinsamheter, tänkte jag när jag stod där med flyttkartongerna på väg in i vuxenlivet och den egna lyan.
Verkligheten blev inte så. Nu har jag ett askfat vid köksfläkten, trots att jag inte röker till vardags, men det ger en viss hemtrevnad, på ett bisarrt sätt. Och den där fulfurun som jag skulle dölja med färg blir både fulare och vackrare för var dag som går.
Släpp fram bokryggarna och låna gärna ut delar av den tantsnusklitteratur du har. Både du och jag läser sådant, även om vi inte låtsas om det när vi stolt visar upp skillnaden mellan en vit vägg och en annan vit vägg.
Till sist ett boktips till dig som vill sätta tänderna i den lite mer moderna tantsnuskgenren: ”Southern vampire mysteries” av Charlaine Harris. Böckerna som gav upphov till tv-serien ”True Blood”. Snusk, mystik och vampyrer och lite sydstatsträsk.
Den läser jag om i sommar när daggen fuktar mina foppatofflor under hängmattan. Eller i trappen bredvid fulfuruboaseringen när regnet smattrar mot taket.
Och vill jag ha konstnärlig höjd får jag väl höja hängmattan en halvmeter.
Emilia Hallin, socialdemokratisk ordförande i kulturnämnden i Skellefteå