Min son hade (som vanligt) ett klokt inspel på temat källkritik häromdagen.
UR-programmet han tittade på poängterade vikten av att vara källkritisk och inte tro på allt som sägs på tv.
Hans omedelbara reaktion var: ”Men om de säger så, hur ska jag veta att även det är sant?”
Källkritik om källkritik helt enkelt.
Jag ska erkänna att jag å ena sidan ville säga åt honom att inte övertänka det där, å andra sidan blev jag stolt över att han verkligen fattat innebörden av källkritik.
Vi har till leda hört om falska nyheter och idogt försökt lära stora som små vikten av att vara kritisk till det man läser, ser och hör. Vi fattar att det finns de som leker journalister och skapar alternativa sanningar, rent förtal och allmänt ”hittepå” i syfte att bilda opinion kring sådant som kanske inte ens existerar.
Med jämna mellanrum blir jag kontaktad av personer som vill fråga om politiska beslut. Ofta har de fått sin information genom media eller i diskussioner i bekantskapskretsen, såväl vid fikabordet som på nätet.
Jag gläds när jag får höra ”jag är inte riktigt insatt, kan du förklara mer” och får möjlighet att utveckla den beskrivning de fått.
Däremot blir jag rädd när jag hör vilka myter som sprids, myter som har sin utgångspunkt i att beslutsfattare vill ont och inte ”har koll på hur vanliga människor har det”.
För allmän kännedom så består kommunala beslutsfattare i huvudsak av helt vanliga människor, med helt vanliga jobb som de går till dagligdags. Politiken är något som man ägnar sin fritid åt, något man förskjuter sin arbetstid för.
Det är dock lättare att bemöta hörsägen som kommer från diskussioner kring ett fikabord än det är att bemöta halvsanningar som kommer etablerad media där det finns en större förväntan på en välgrundad och sanningsenlig rapportering.
Nyligen rapporterade Dagens Nyheter från en debatt i riksdagen som Vänsterpartiet initierat kring sexuella övergrepp. I sann clickbait-anda rapporterades att endast 18 av 349 ledamöter valde att delta, och att intresset från politiken är svalt.
Vad Dagens Nyheter glömde att säga var att den här debatten var förlagd till en måndag. Då arbetar riksdagsledamöterna i sina respektive valkretsar.
Vidare glömde Dagens Nyheter att skriva att replikskiften inte är tillåtna i den här typen av debatter, inte heller att den anordnats med kort varsel eller att det vore oerhört ineffektivt om alla ledamöter deltog i varje allmän debatt eftersom de då inte skulle få gjort det arbete de behöver göra.
I det arbetet ingår inte att delta i varje seminarium och allmän debatt som lyfts i kammaren.
Resultatet: Än mer gödsel på det groende politikerföraktet.
Emilia Hallin
socialdemokratisk ordförande i kulturnämnden i Skellefteå
Vi fattar att det finns de som leker journalister och skapar alternativa sanningar.
