Få har kunnat undgå rapporteringen om förlossningsvården det gångna året.
Dels ockupationen i Ådalen, stressade barnmorskor som inte hinner gå på toaletten under sina skift, dels hur födande kvinnor i Stockholm fått hålla tummarna för att få en förlossningsplats och en barnmorska inom det egna landstinget.
Jag hoppas att förlossningsvården blir en valfråga, om än jag tror att den kommer hamna i skymundan, så som det så ofta blir med frågor som rör kvinnors hälsa.
Nyss föddes ytterligare ett barn in i kungafamiljen. Barnet föddes på Danderyds förlossningsavdelning, samma förlossningsavdelning som stod i kris nyligt på grund av hög arbetsbelastning hos personalen. Arbetstempot var så högt att patientsäkerheten enligt personalen inte längre kunde säkras.
Med anledning av prinsfödseln spreds nyheten om att prinsessan Sofia haft ett förlossningsrum reserverat för närhelst vattnet skulle gå. Något som varken rimmar särskilt väl med den aktuella förlossningskrisen eller hälso- och sjukvårdslagen.
Denna information dementerades sedermera av Danderyds presschef, om än informationen från hovet antydde någonting annat.
Sjukhusets presschef fick även frågan om huruvida prinsessan Sofia skulle ha hänvisats till ett annat sjukhus om det inte funnits rum i Danderyd. Den frågan ville inte presschefen besvara eftersom den var hypotetisk.
Eftersom svaret inte löd: ”Ja, givetvis, eftersom vi behandlar våra vårdsökande likvärdigt, och i händelse av platsbrist hänvisas man till annan förlossningsavdelning”, så känns den tidigare dementin från hovet föga trovärdig.
Hur som helst så ska inte prinsessan Sofia lastas för detta. Hon har gjort ett hästjobb som fött barn och där ska hennes fokus få ligga. Och oavsett vad som gäller i det här fallet så har det tidigare förekommit att man av ”säkerhetsskäl” reserverat rum för kungligt barnafödande.
Orättvist? Ja.
Behandlar man patienter likvärdigt? Nej.
Föreställ er att KD-ledaren Ebba Busch Thor haft ett rum på Akademiska sjukhuset reserverat åt sig. En politiker som får särbehandling.
Samtidigt så ska vi komma ihåg att vi lever i en monarki. Kanske är det så att vårt statsskick innebär att vi får acceptera att kvinnor som föder för att säkra tronföljden får andra förutsättningar i krystvärkarna än vad vi andra får.
Alternativet är ju att vi skrotar konceptet med att ärva statschefsrollen och övergår till att även den ska utses genom demokratiska val.
Emilia Hallin