Du, av alla människor, hur kunde du trilla dit?

Foto: Lars Eriksson

Not Found2018-07-11 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined

Jag förstår frågan. Den som varit övertygad ateist i hela sitt liv, skippat konfirmationen och alla presenter, byggt sitt liv på vetenskapliga fakta, ska väl inte trilla dit efter 50-årsfesten. Men det var precis det som hände.

Jag träffade den stora kärleken och hon ledde mig fram till Jesus.

Ett möte som faktiskt inte var så omstörtande som jag hade föreställt mig. Jag var fortfarande samma Håkan Lindh.

Tänkte och kände på ungefär samma sätt. Förutom att något nytt, varmt och kärleksfullt värmde mitt hjärta.

Ja, politiken blev inte densamma. Som oppositionsråd skulle man ju vara skarp och tuff mot sina motståndare.

Plötsligt såg jag dem som Guds älskade barn. Inte kunde man hylva av dem hur som helst. Trots att deras förslag inte var som mina.

Så efter tre år som meddelade jag mina partivänner att det var dags att leta sig en ny gruppledare.

Och med musiken hände något annat. Plötsligt ramlade sånger och melodier över mig. Texter med biblisk touch började rinna till. Plötsligt hade jag en repertoar.

Att vara ute och sjunga, spela och berätta om bakgrunden till sångerna kändes så gott. Att spela in musiken uppe hos Janne kändes så rätt. Tre hela CD-skivor har det blivit. Nu kunde fler få lyssna och dela min glädje i den tro jag vunnit.

Det är rätt skönt att efter 30 år i politiken få ta ett steg tillbaka och bevittna trätorna på lite avstånd.

Som ni förstår är jag idag, nio år efter det där mötet med Jesus, en mer harmonisk och lycklig människa.

Jag får göra det jag älskar allra mest. Vara ute i kyrkor, på musikkaféer och äldreboenden och dela med mig av allt det som fyller mitt hjärta.

Att få göra skillnad i människor liv. På djupet. På riktigt!

Jo, jag blev nog mer förändrad än jag ville erkänna. Pånyttfödd som människa.

Men saknar du inte politiken, kanske någon undrar? Du var ju ändå oppositionsråd i 20 år här i Skellefteå.

Nej, faktiskt inte. Det är rätt skönt att efter 30 år i politiken, få ta ett steg tillbaka och bevittna trätorna på lite avstånd.

Lyssna till orden och anklagelserna, höra recensionerna och tänka; Så elaka, så dumma och så plumpa de är mot varandra.

Tänk om de kunde se varandra med andra ögon. Försöka förstå varför den andre tycker si eller så. Lugnt och stilla framföra sina egna åsikter, utan att samtidigt dumgöra varandra.

Tänk om det politiska samtalet på riksnivå kunde bli just ett samtal och inte ett gräl. Tänk om man kunde se på varandra lite mer kärleksfullt.

Till och med släppa in Jesus till sina hjärtan.

Håkan Lindh, musiker och låtskrivare

Läs mer om