Bostadsminister Peter Eriksson (MP) vill sänka reavinstskatten vid försäljning av bostäder.
Socialdemokraterna säger nej, men de borgerliga partierna bör svara på inviten och erkänna bristerna i den egna politiken.
Vi backar bandet till 2006. Alliansen vinner regeringsmakten och slopar fastighetsskatten. Samtidigt inleder den borgerliga majoriteten i bland annat Stockholm utförsäljningen av hyresbeståndet. Fram till 2014 ombildas 26 000 lägenheter i huvudstaden, många i centrala lägen.
Femrummaren på 150 kvadrat, som för tio år sedan ombildades för 30 000 kronor kvadratmetern, är i dag värd från 10 miljoner och uppåt. Reavinstskatten på 22 procent, som Alliansen höjde med två procentenheter, betyder miljonbelopp vid försäljning – och det gäller även ganska ordinära lägenheter.
Så, vad har det med övriga Sverige att göra?
Bostadsbristen i stor- och universitetsstäderna är Sveriges största tillväxtproblem. Studenter ger upp sina utbildningar och slutar i förtid. Familjer skaffar två barn i stället för tre. Nyanlända flyktingar hänvisas till svartkontrakt. Avståndet mellan stad och land bara ökar.
Att Peter Eriksson efterlyser skattelättnader för att smörja flyttkedjan är således bra. Reformen bör kombineras med sänkta ränteavdrag.
Å andra sidan bör man inte ha alltför höga tankar om vilken rörlighet politiken har möjlighet att skapa. Som vanligt är det marknaden som styr, och bostadsbristen gör den skoningslös.
Utgå från pensionärsparet som vill sälja femman de köpte vid en ombildning till bostadsrätt 2007. De måste i dag skjuta till pengar för att köpa en nyproducerad fyra i samma område, även om reavinstskatten sänks till 18 procent. Flytten till ett mindre boende blir en förlustaffär, vilket talar för att paret sitter kvar i favoritfåtöljerna.
Trögheten i flyttkedjan förvärras alltså av att så många har tjänat så mycket på att bo – i förhållande till sina inkomster.
Det har stärkt de enskilda hushållens ekonomi, men också cementerat ett generationsglapp.
Många yngre ruinerar sig för varje kvadratmeter mer i boendeyta. Allt fler äldre har inte råd att byta ner sig.
Lars Kriss