– Har du läst ”Män som hatar kvinnor?”
– Ja, varje dag på internet.
Det är ett skämt som egentligen inte är särskilt roligt, men som dessvärre har en poäng.
Gång på gång återkommer jag till debattklimatet, som jag egentligen inte vet om jag ska kalla för ett debattklimat, eftersom själva debatten oftast saknas.
En förbannad kvinna blir tillsagd att hålla ”god ton i debatten” fast ingen annan gör det. När hennes argument i sakfrågan inte längre diskuteras utan övergår till personangrepp och hot så uppmanas hon likväl att hålla en god ton och förminska det hat som riktas mot henne i den missförstådda yttrandefrihetens namn.
Detta i synnerhet om den förbannade kvinnan är en offentlig person, med fördel förtroendevald.
Påtalar hon bristen på argumentation i sakfrågan, och ifrågasätter varför i hela fridens namn hennes fundering kom att handla om hennes vidriga uppsyn och totala avsaknad av människovärde, anklagas hon i stället för att inte vilja ta debatten. Ta debatten, om vadå?
Runt omkring oss finns människor som sitter inne med enorma resurser och som vill förändra. Jag brukar fråga varför de som kan så mycket, tycker så mycket och vill så mycket inte tar steget och engagerar sig partipolitiskt.
Det dominerande svaret är, hör och häpna, inte tidsbrist, inte ovilja att ägna fritiden åt att gå på möten eller äta en pizza i stället för middag för att hinna med att gå igenom budgetar och motioner. Det dominerande svaret är rädsla. Rädsla för att öppna mejlkorgen, rädsla för att hängas ut i kommentarsfält och flash back-trådar.
Ofta nämner vi att hotet mot demokratin är tystanden och avsaknaden av debatt.
De som tystas av rädslan ska inte behöva bära ansvaret för hela demokratin. Bara det senaste året har jag sett partikamrater lämna sina uppdrag och ändrat förhållningssätt på grund av rädsla för den egna individen och för familjen. Det blir konsekvensen av systematiska kränkningar där inte ens hemmet är en fredad zon.
En engagerad förtroendevald som lagt tid och energi på politiken lämnar inte sitt uppdrag lättvindligt. Mycket ska till innan det steget tas.
Här har samtliga partier en läxa att lära, en som måste läras pronto om vi inte vill stå inför ett läge där valsedlarna gapar tomma på namn.
Hur tar vi hand om våra förtroendevalda och våra partikamrater?
Värna demokratin, vi vet inte hur länge vi får behålla den.
Emilia Hallin