Nu börjar vi se de första positiva stegen ut ur krisen i de länder som drabbades hårdast av den europeiska skuldkrisen. I Spanien ser vi en liten, men dock, tillväxt. Landet växer ut ur krisen och intresset för investeringar ökar. Motsvarande situation ser vi också i det än mer krisdrabbade Grekland och vi ser det i Spaniens grannland Portugal. Irland har sedan tidigare visat att man kan frigöra sig från det så kallade hjälppaketet och finansiera sin egen upplåning.
De spanska underskotten krymper liksom arbetslösheten. Arbetslösheten är fortfarande alldeles för stor och tillväxten kräver mer fart. Men investeringarna ökar och den spanska exporten växer och är i dag större än importen. Underskottsproblemen minskar men skulderna består.
Varför tog det så lång tid för Spanien att komma ur krisen och hur kan det komma sig att ett land som Lettland långt tidigare kunde börja växa? Frågan handlar om hur vi ser på krishantering och ekonomisk utveckling. Det tar lång tid att få saker på rätt plats. Det tar tid innan reformer ger effekt samtidigt som man med ökad upplåning under lång tid kan dölja problemen.
Den socialistiska regeringen i Spanien gick in i krisen fast besluten att försöka undvika den genom att låna upp ännu mer i tron att man då skulle kunna stimulera ekonomin. Det var bara ett stort misstag man gjorde. Det var att man bortsåg från att ökad upplåning inte ökar konkurrenskraften, snarare tvärtom, eftersom den leder till stigande räntor och ökad osäkerhet. I stället för att hoppa över krisen körde man djupare in i den. Med större ränteskulder, högre räntor, ökade räntekostnader, mindre pengar för välfärd och investeringar. Det slog ut företag och det slog ut jobb.
Det är precis denna politik som europeiska socialister och socialdemokrater har fortsatt att kräva för hela Europa. Den nuvarande spanska regeringen har man anklagat för åtstramning, trots att man fortfarande tvingas låna pengar, samtidigt som man har sagt att problemen skulle lösas genom att öka de offentliga utgifterna och tillåta större underskott. De har hävdat att minskade offentliga utgifter skulle leda till att man fördjupar krisen medan deras egna recept, som de facto fördjupade krisen, skulle leda till att man kom ut ur den. Och nu är Spanien med en ny regering på väg ut ur krisen efter att ha sparat och minskat offentliga utgifter.
Den arbetslöshet som man fortfarande har, har man inte fått genom en politik som strävat efter sunda offentliga finanser utan genom en politik som tvingade upp räntorna och slog undan möjligheten att låna. Den stora arbetslösheten var ett arv från socialistregeringen. Och man kan inte komma ut ur en kris bara genom att tro sig kunna besluta om det. Det tar tid. En av de värsta fienderna till krishantering är att man fortsätter att leva med det som är krisens orsaker och inte gör något åt problemen. Spanien undvek länge att göra något. Lettland gjorde något omedelbart, och kritiserades för övrigt av Europas socialister.
Svenska socialdemokrater hävdar fortfarande att krisen bäst hanteras genom ökade offentliga utgifter och anser fortfarande att man för fel politik i Lettland, Spanien och Tyskland när man håller i de offentliga finanserna. Det är besvärande att de länder som de mest kritiserar är de länder som rör sig ut ur krisen medan de hyllar är de länder som rör sig in i den. När hörde man senast någon europeisk socialdemokrat kritisera fransk socialistpolitik, på väg in i ökad arbetslöshet?
Gunnar Hökmark(M) vice ordförande i Europaparlamentets största partigrupp, EPP-gruppen