Arktis blir allt hetare, i dubbel bemärkelse.
För oss som bor här innebär det att vi måste förhålla oss till nya livsvillkor, en förändrad natur och ett nytt intresse från omvärlden.
Som myndighet i ett av Sveriges två arktiska län vill Länsstyrelsen i Västerbottens vara en stark röst i arktiska frågor, och delta i debatten om en hållbar strategi för att möta framtidens utmaningar och möjligheter.
På konferensen Arctic Frontiers i Tromsö, i slutet av januari, var delegater från bland annat Japan, Korea, Kina, och ett stort antal europeiska länder på plats, tillsammans med de arktiska staterna och Sveriges två arktiska län, Norrbotten och Västerbotten.
Vår nordliga del av jordklotet drar till sig allt större intresse från politiker, organisationer, företag, forskare, journalister och turister från stora delar världen.
Många är oroliga för vad som ska hända i Arktis när havsis, permafrost och glaciärer tinar, och för hur resten av klotet ska drabbas i form av förändrade vädersystem, accelererande uppvärmning och stigande havsnivåer.
Andra ser samtidigt nya möjligheter och vill hålla sig framme när olja, gas, mineraler, fisk och transportleder blir mer tillgängliga. För oss som bor här är det viktigt att vara beredda på förändringarna, och att ta initiativet och leda utvecklingen i en riktning som är gynnsam och hållbar för oss och vår miljö.
Arktis, åtta länder från Alaska i väst till Kamchatka i öst, är ett enormt område vars sydliga gräns ibland definieras utifrån trädgränsen, medeltemperaturen eller polcirkeln. I Sverige räknas Norrbottens län och Västerbottens län till Arktis.
Vi som lever i Arktis har mycket gemensamt, även om det arktiska landskapet och livsvillkoren varierar stort. Många är urfolk, och många har särskild kunskap om att leva nära den arktiska naturen.
Här finns mycket glesbygd, ofta med långa avstånd. Trots det har vi förmåga att skapa attraktiva livsmiljöer och bygga samhällen utifrån våra unika förutsättningar. Vår kunskap och våra erfarenheter blir alltmer värdefulla i takt med att intresset för Arktis ökar.
Många är oroliga för vad som ska hända i Arktis när havsis, permafrost och glaciärer tinar.
Den svenska delen av Arktis tillhör de mest utvecklade. Det handlar bland annat om vårt vägnät och vår vintersjöfart, den utbredda digitala uppkopplingen, tele- och glesbygdsmedicin, kultur och design, jämställdhet, gruv- och skogsindustri, energiutvinning, traditionella näringar, utbildningsnivå, forskning och innovation, turism, klimatanpassning, ekologisk och social hållbarhet samt en lång tradition av samverkan över gränserna.
Västerbotten ligger långt framme inom flera områden, och här finns också potential för vidare utveckling i samarbete med våra arktiska grannar.
I Västerbotten finns även Arcum, vårt arktiska forskningscentrum på Umeå universitet, där tvärvetenskaplig kunskap byggs med syfte att bidra till en hållbar utveckling.
Samarbetet med andra lärosäten i Arktis är stort, inom till exempel Joint Arctic Agenda, där Arcum tillsammans med fyra andra lärosäten i norr arbetar med klimatrelaterade risker i livsmiljön.
Arcum är också en röst att räkna med i University of the Arctic, ett internationellt samarbetsorgan med 143 medlemsorganisationer, framför allt universitet, högskolor och forskningsinstitut.
I Kinas helt färska arktiska strategi kan man läsa att de vill utveckla sjöfarten längs The Polar Silkroad, Kinas nya namn för Nordostpassagen.
Satsningar på bättre kommunikationer handlar inte bara om genvägar över världshaven. I Barents transportplan, som tagits fram gemensamt av experter i Norge, Sverige, Finland och Ryssland, lyfts bland annat Botniska korridoren fram. Den sträcker sig från Mälardalen via Tornio/Haparanda till Finlands sydkust.
Även E12/Blå vägen (Vasa-Umeå-Mo i Rana) ingår i transportplaneringen. E12/Blå vägen är ett bra exempel på öst-västliga kommunikationer som knyter ihop Arktis och hjälper oss att utvecklas tillsammans.
Redan i dag för Blå vägen finska vinterturister till Hemavan/Tärnaby, samt kopplar ihop Västerbotten och Österbotten med den stora industriparken i Mo, med norsk fiskindustri, och med isfria hamnar på Helgelandskusten.
Klimatförändringarna i Arktis går nu snabbare än vad experterna förutspått. En av effekterna i vår del av Arktis är att buskar och träd växer fortare medan tundran krymper. Andra effekter är ökad nederbörd, isbildning på betesmarker och snabbare snösmältning.
Förändringarna innebär stora utmaningar för rennäringen, samtidigt som trycket från andra intressen ökar på markerna. Eldistribution, väghållning och hälsa är andra områden som står inför nya problemställningar och utmaningar.
Därför är det viktigt att inte blunda för vad som sker i vår omvärld. Forskning och ny teknik, tillsammans med traditionell kunskap och gränsöverskridande samarbeten, ger Västerbotten bra redskap för att klara klimatutmaningarna, driva en positiv utveckling och vara en röst att räkna med i Arktis.
Magdalena Andersson, landshövding i Västerbottens län
Anna-Lena Bergman, länsledningens stab, Länsstyrelsen Västerbotten