Foto: Jessica Gow/TT
I lördags (den 25 november) var det FN:s internationella dag för att motverka mäns våld mot kvinnor.
Visst är det sorgligt att mäns våld mot kvinnor är så omfattande att det behövs en särskild dag för att motverka det?
Våld finns i alla delar av samhället. Både män och kvinnor är förövare och offer. Men det våld som drabbar kvinnor är annorlunda; det är grovt, upprepat och förövaren är nästan alltid en man som hon lever med, som kvinnan älskat och litat på.
De kvinnojourer som är anslutna till riksorganisationerna Roks (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Unizon rapporterar varje år över 100 000 stödkontakter, närmre 2 000 kvinnor, och ännu fler barn, bor varje år i deras skyddade boenden.
Nästan lika många kvinnor och barn nekas hjälp, ofta för att kommunernas stöd brister.
För två år sedan uppmärksammade vi S-kvinnor Kvinnofridsbarometern, en undersökning gjord av Unizon som kartlägger kommunernas kvinnofridsarbete.
S-kvinnor har länge drivit kravet på en nollvision för mäns våld mot kvinnor. En självklarhet kan tyckas, men Kvinnofridsbarometern visar att det i många kommuner saknas oerhört viktiga delar.
Det handlar både om att prioritera och avsätta resurser. Men det handlar också om bristande kompetens, att många inte vet vilka möjligheter och skyldigheter de har.
Varannan kommun har ingen analys av hur situationen ser ut och vet inte vilka behov som finns. Många erbjuder inte kvinnor och barn hjälp till permanent bostad, trots att de enligt Socialtjänstlagen ska göra det.
När det gäller barn som tvingas bo i skyddade boenden är det sorgligt att så många kommuner brister i stöd. Var sjunde kommun arbetar inte alls med frågorna.
2015 valde 202 av Sveriges 290 kommuner att delta i undersökningen. I år svarade 162. Att över 100 kommuner inte ens svarar är bedrövligt. I Västerbotten har 11 av 15 kommuner valt att delta. Malå, Nordmaling, Vindeln och Vännäs gjorde det inte.
Resultaten är varierande. Skellefteå kommun rankas högst i länet. Här finns ett kvinnofridsteam, mätbara mål och en beslutad handlingsplan. Stöd finns både för våldsutsatta kvinnor och deras barn. Lycksele och Dorotea hamnar nästan sist i rankingen och här är det många viktiga delar som saknas.
Den kommun som kommit längst i landet är Trollhättan. Att de lyckats så bra beror på ett långsiktigt, stabilt och strategiskt arbete.
– Det går, det handlar bara om att bestämma sig. Om att prioritera, säger Monica Hansson (S), kommunalråd i Trollhättan.
Alla kan göra mer. 2017 ska vi ha kommit så långt att alla förstår att det här är ett problem, och att vi alla är ansvariga för att lösa det.
S-kvinnor kommer att fortsätta driva på för att alla kommuner ska prioritera frågan och gå från ord till handling. Den feministiska kampen är livsviktig.
Susanne Dufvenberg
ordförande för S-kvinnor i Västerbotten
Carina Ohlsson
förbundsordförande för S-kvinnor
Att över 100 kommuner inte ens svarar är bedrövligt. I Västerbotten avstod Malå, Nordmaling, Vindeln och Vännäs.
