Innevarande vinter har visat vindkraftens stora brister som energikälla.
Långa tider har vindarna uteblivit och produktionen varit under tre procent av den installerade effekten. Samtidigt har det heller inte blåst i Danmark, som varit helt beroende av upp till 30 procent import för att klara elförsörjningen. Där har man små reserver i form av äldre fossilkraft.
Kallare väder inföll först i början av februari och elförbrukningen uppgick den femte till drygt 25 000 MW. Detta är cirka 2 000 MW under det tidigare högsta värdet.
Klockan 17 denna dag såg produktionsfördelningen ut så här: 13 100 MW vattenkraft, 8 600 MW kärnkraft, 2 600 MW övrig värmekraft och ospecificerat, 500 MW vindkraft och 200 MW import.
Vattenkraftens installerade effekt är 16 000 MW, men den kan aldrig nås på grund av hydrologiska och administrativa hinder. Det finns nämligen ingen gemensam produktionsledning utan varje ägare bestämmer själv. Troligen är 13 500 MW ett maxvärde. Kärnkraften producerade maximalt på de åtta aggregat som är i drift.
Vindkraften gav vid nästan vindstilla 500 MW med en installerad kapacitet på 6 500 MW. Lägsta observerade värde senare i månaden var under 130 MW (22/2 2018) och nästan varje månad är det lägsta värdet under 300 MW.
I Danmark gav vindkraften ett dygn bara 30–100 MW med nästan lika mycket installerad effekt som i Sverige. Tidvis har vindkraften i både Sverige och i Danmark täckt under en procent av elbehovet trots den enorma utbyggnaden.
Elpriset på börsen ligger vanligtvis på nivån 30 öre/kWh, men var den 5 februari upp till tre gånger högre. Särskilt Sydsverige kan få ett högt elpris.
Senare i februari var elförbrukningen över 26 000 MW. Högsta kraftvärdet på börsen har tillfälligt varit cirka 200 öre/kWh.
Leveranssäkerheten i elförsörjningen försämras snabbt när fyra kärnkraftsaggregat tilläts stoppas i förtid.
Energikommissionens slutrapport från 2016 heter ”Kraftsamling för framtidens energi”. Rapporten hyllades av politiker och media, antagligen för att man lyckats komma överens om innehållet. Konsekvenserna begrep man antagligen mindre eller ingenting av.
Kommissionen tror att kärnkraften kan ersättas med väderberoende el från vind och sol samt biobränslen i kraftvärmeverk. Detta tillsammans med att konsumenterna ska förmås reglera sitt eluttag. Ingen annan ny produktion föreslås när resterande kärnkraft avvecklas.
Kärnkraftsaggregaten Oskarshamn 1 och Oskarshamn 2 har redan stoppats. Senast 2020 ska ytterligare två kärnkraftsaggregat – Ringhals 1 och Ringhals 2 – med nära 2 000 MW stoppas. Leveranssäkerheten kan nog upprätthållas med sex kärnkraftsaggregat men problemen uppstår när ett eller två är ur drift.
Driftreserven ska alltid tillåta att största enhet kan falla bort, i detta fall Oskarshamn 3 med 1 500 MW. Men man måste även räkna med att något ytterligare något aggregat kan vara avställt en längre tid för reparation eller ombyggnad.
För de flesta borde det vara obegripligt att elförsörjningen helt i onödan ska försämras på detta sätt. De fyra kärnkraftsaggregat som stoppas i förtid, varav två ägs av staten, skulle kunna drivas i ytterligare ett par decennier efter komplettering av kylutrustningen.
Det skulle ge ett lägre elpris för alla tillsammans med högre leveranssäkerhet.
Miljömässigt innebär stoppen att kolanvändningen i andra länder ökar ungefär lika mycket.
Vi har inte haft elbrist i Sverige sedan 1970. Då hade vi förbud mot viss elanvändning under ett par månader i början av året. Orsaken var kombinationen av två torra år i rad, fel på ett par nya oljekraftverk samt en kall vinter med snabbt växande elförbrukning.
Då var det brist på energi. Nu handlar det främst om effektbrist.
Skulle detta inträffa kan vi räkna med en så kallad roterande frånkoppling av abonnenter – ett par timmar i taget för olika samhällen.
Sivert Göthlin, Bromma, civilingenjör, tidigare ansvarig för driften av Vattenfalls elproduktion och det svenska stamnätet