Vi får ständigt frågor som rör möjligheten till boende på både kort och lång sikt.
Enskilda, unga par, barnfamiljer, företagare och besökare söker möjligheter till boende i våra byar.
Utbudet är tyvärr ganska magert. Nybyggnationen är nästintill obefintlig och det lilla som byggs måste försöka rymmas i närheten av redan befintliga bostadsbestånd, det vill säga de bostäder som uppfördes när människor hade möjlighet att bygga i våra lands- och glesbygder.
I debatten har begreppet ödehus också förekommit. Men de utgör en försvinnande liten del i sammanhanget.
Den potential som däremot finns är bostäder som används under en ganska begränsad period av året: sport- och påsklov, några semesterdagar, en jaktvecka. Dessa bostäder fyller sin funktion vid dessa tillfällen, men i många fall finns inte incitament att underhålla och utveckla bostaden.
Snöröjning, gräsklippning, enklare underhåll och tillsyn blir eftersatt och bidrar till ett gradvis förfall. Däremot är kostnaden för själva ägandet ofta mycket begränsat: låg fastighetsavgift, sällan några större låne- och amorteringskostnader och investeringarna skjuts på framtiden om det alls finns någon plan.
Finns det då något som kan ändra på denna utveckling?
En tanke är hur bostäder används i våra större skidorter, men framförallt i turistorter utomlands. Där finns ofta organisationer/företag som sköter om din bostad och hyr ut den vid tider när du inte själv nyttjar den. Skulle denna form kunna anpassas till våra bygder och förutsättningar?
Säg att en driftig entreprenör får ansvar för marknadsföring, uthyrning, visst underhåll och försäkring. Det skulle kunna innebära att vi får större rörlighet på turism och korttidsboende samtidigt som gräsmattorna blir klippta, husen målade och underhållet förbättras genom en mer frekvent tillsyn.
Lanthandeln får fler kunder, de lokala hantverkarna flera arbetsuppgifter och den ökade omsättningen och upprustningen innebär att fastighetspriserna stiger. Men framförallt skulle bostaden kunna generera intäkter både som hyra för ägaren och inkomst till företagaren.
Ett räkneexempel: Hyr ut din bostad till en familj på fyra–fem personer en vecka för 7 000 kronor, varav 2 500 går till företagaren. Om uthyrning kunde ske under 20 veckor om året så innebär det en hyresintäkt på 90 000 kronor varav 50 000 till den driftige företagaren.
Här finns plötsligt utrymme att betala för både upprustning och underhåll med ytterligare intäkter till företagaren. Kanske ägarna till husen en bit bort ser att grannen rustar sitt och tjänar pengar på uthyrning och vill göra samma sak.
Med låt oss säga 15 hus i fem byar skapas intäkter i storleksordningen två miljoner kronor, vilket räcker till en årslön för företagaren. I en ytterligare förlängning av verksamheten skulle det ökade intresset för bygden kunna innebära att det blir dags för nybyggnation. Eller försäljning av en bostad som fått ett högre marknadsvärde.
Ett argument är att denna typ av bostäder inte är anpassade för kortare uthyrningar, att det skulle kännas konstigt att hyra ut bostaden till okända, att slitaget skulle öka liksom risken för stölder. Visst kan det vara så. Men detta går att lösa och de positiva effekterna borde överväga.
Utveckling eller fortsatt avveckling. Det är dags att börja förstå vilka enorma förutsättningar vi har genom att välkomna fler till våra olika bygder.
Om vi lägger till de mervärden som skulle komma fiskevårdsområden, turistföretag, hantverkare, guider med flera näringsidkare till gagn, så finns det ingen begränsning för hur positiv utvecklingen skulle kunna bli.
Ytterligare en positiv aspekt är att denna möjlighet inte behöver starta med stora investeringar utan kan påbörjas med stöd från till exempel mikrofonderna.
Magnus Strömberg, Fredrika, styrelseledamot Hela Sverige ska leva
Lars Bergström, Morjärv, styrelseledamot Hela Sverige ska leva
Lars Westerlund, Hela Sverige ska leva Västerbotten
Hans-Erik Näslund, Hela Sverige ska leva Västernorrland