Det är inte många som känner till att osteoporos är en sjukdom som man kan dö av. Men så är det.
Omkring 80 000 frakturer per år beror på benskörhet. Är det en höftledsfraktur är oddsen dåliga. Var tredje man och var femte kvinna är död inom ett år.
En halv miljon svenskar är drabbade av denna kroniska folksjukdom. För kvinnor, som får sjukdomen tidigare än män, är risken för en fraktur större än den sammantagna risken för att få cancer i bröst, äggstockar och livmoder.
Till skillnad från andra folksjukdomar är osteoporos underdiagnostiserat och underbehandlad. Minst hälften av alla med en benskörhetsrelaterad fraktur bryter sig minst en gång till. Osteoporos är inte en del av ett naturligt åldrande. Så varför behandlas sjukdomen så styvmoderligt?
Jag vet ingen annan känd och utbredd sjukdom med så dåligt behandlingsresultat som osteoporos. Bara 17 procent får behandling och rådgivning för sin benskörhet. Socialstyrelsen har i sina nationella riktlinjer från 2014 angett målet till 30. Varför är inte målet 100 procent?
Osteoporosförbundet har två huvudkrav:
- Det första är att alla landsting ska ha frakturkedjor med koordinatorer, det vill säga strukturerade vårdkedjor mellan sjukhusets kliniker, som ”lagar” benbrottet, och primärvården, som sköter osteoporossjukdomen. I dag är vården runt osteoporospatienten dåligt organiserad.
- Det andra är att personer med benskörhet alltid ska erbjudas utbildning genom Osteoporosskola och att detta ska ingå som en självklar del i behandlingen.
Under hösten har Osteoporosförbundet, med finansiering från Socialstyrelsen, startat ett projekt med Osteoporosskolor på ett antal primärvårdscentraler. Syftet är att öka kunskapen om benskörhet, ge förbättrad livskvalitet och minska risken för frakturer.
Skolorna ska stärka patienterna i att få ”egenmakt”, i motsats till inlärd hjälplöshet. En förstudie som ligger till grund för satsningen visar att bemötandet inom vården måste förbättras, kunskapen om osteoporos måste höjas, en kontinuerlig läkarkontakt etableras och adekvat information ges.
En kvinna som deltagit i satsningen skrev till förbundet: ”Jag har gått från att ha varit en krum kvinna, till att bli en stolt kvinna!”
A och O för att förebygga fallskador är att träna upp balansen. Detta lär vi ut på Osteoporosskolorna. Därför behövs sådana i hela landet.
Lisa Keisu Lennerlöf