Foto: Christine Olsson/TT
Sverige ska hålla samman.
Oavsett var i landet man bor ska man kunna lita på att välfärden håller hög kvalitet.
En förutsättning är det kommunala utjämningssystemet, vars syfte är att se till att alla kommuner har resurser till välfärden. Detta system vill Sverigedemokraterna sätta ur spel. Genom kraftiga nedskärningar skulle deras politik leda till ett Sverige som dras isär.
I Sverigedemokraternas budgetmotion för 2018 haglar nedskärningarna. Partiet vill till exempel spara 13 miljarder kronor på välfärden för att kunna finansiera stora skattesänkningar för dem som redan har det gott ställt.
Det är i sig orättvist. Men deras ambition att skapa ökade klyftor i samhället blir än mer tydlig när det kommer till frågan om kommunal utjämning. Redan nästa år vill Sverigedemokraterna skära ner 18 miljarder konor inom detta område.
Det är en kraftig neddragning av pengar oerhört viktiga för Västerbotten. Under 2017 får Västerbotten totalt 2,2 miljarder kronor omfördelat till sig inom det kommunala utjämningssystemet; Åsele får 81 miljoner, Sorsele 70 och Vilhelmina 179. Med en Sverigedemokratisk politik vore dessa medel hotade.
Riksdagsledamoten Josef Fransson (SD) hävdar i en motion att det kommunala utjämningssystemet ”belönar slöseri och bestraffar god hushållning med skattemedel”. Inom Sverigedemokraterna är det resonemang knappast unikt. Däremot är det fullkomligt ologiskt.
Elva av Sveriges 290 kommuner är nettobidragsgivare i systemet. Nio av dem ligger i Stockholms län. Där finns också många av landets huvudkontor, medan råvarorna, produktionen och Sveriges invånare är desto mer utspridda.
Svenskt näringsliv är beroende av resurser från norr till söder, även om de höga lönerna i stor utsträckning är koncentrerade till huvudstaden. Men det har inte SD förstått. I deras värld är kommuner som befolkas av höginkomsttagare närande, och ska belönas, medan resterande 279 kommuner är tärande, och ska bestraffas.
I Västerbotten är det vanligt att kommunerna har en hög andel barn och äldre, vilket innebär stora kostnader för barnomsorg, skola och äldreomsorg. Samtidigt är det många som flyttar till Stockholmsområdet för att arbeta, och betalar därmed skatt där.
Utjämningssystemet handlar om att överbrygga dessa skilda förutsättningar så att Sverige ska kunna hålla ihop.
Med Sverigedemokraternas politik skulle kommuner som är belägna för långt från Stockholm behöva skära ner på välfärden för att få ihop ekonomin, med följden att klyftorna i Sverige skulle bli förödande djupa. Att skära ner på välfärden, och öka klyftorna mellan landets kommuner, är inte rätt väg att gå för Sverige.
Fredrik Olovsson(S)
riksdagsledamot från Södermanlands län, ordförande i finansutskottet
Björn Wiechel(S)
riksdagsledamot från Västerbottens län, suppleant i finansutskottet
Elva av Sveriges 290 kommuner är nettobidragsgivare i systemet. Nio av dem ligger i Stockholms län.
