Många dagar har gått, och mycket har hänt, sedan den där septemberdagen när statsminister Stefan Löfven (S) yttrade de kända orden ”mitt Europa bygger inga murar”.
Men det dröjde inte länge innan Socialdemokraterna började tumma på löftet och göra inskränkningar i rätten till familjeåterförening, i asylrätten och i EU:s fria rörlighet.
Nu, nästan tre och ett halvt år senare, verkar Socialdemokraternas löfte om humanitet och solidaritet ha fallit i glömska. I stället har ett nytt motto formats, ett motto som dryper av nationalitet och ”Sverige först”-anda. Ett motto som viras in i ord som ”ansvar” och ”hållbarhet”.
Återigen har kappan vänts mot vinden, som inte längre piskar socialdemokraterna i ansiktet.
Men är det verkligen ansvarsfullt att stå bredvid och se på när människor – både vuxna och barn – dör på Medelhavet, behandlas som djur i flyktingläger, eller väljer att avsluta sina liv för att inte behöva återvända till sina hemländer?
Solidariskt är det då inte.
Det är inte ens humant.
Sverige skulle kunna hjälpa fler än vad vi gör nu. Allt handlar om att utveckla strategier för mottagande och integration. För integrationen fungerar inte som den borde. Den är ineffektiv och krånglig och resulterar i att de som kommer till Sverige inte kan göra något annat än att vänta på sitt besked om asyl och senare uppehållstillstånd.
Det behövs grundläggande förändringar i flyktingmottagandet, men också arbetsmarknadspolitiska reformer så att människor kan börja jobba från dag ett. Men regeringen är uppenbarligen inte intresserad av att göra förändringar i det spindelnät som är svensk migrations- och integrationspolitik.
Hade de varit så hade förändringarna redan genomförts. För förslagen finns, men de röstas ner.
Det är uppenbart att Socialdemokraternas tal om solidaritet inte var mer än ett luftslott skapat för att tillfredsställa den opinion som fanns då. Nu sitter de på sina stolar och förnekar att det var de själva som införde den ”ohållbara” migrationspolitik som de nu avskyr.
I ett Sverige styrt av Socialdemokraterna kommer politikens främsta mål alltid vara att hålla kvar partiet vid makten. Ingenting är viktigare än att sitta kvar; ingen ideologi, inga värderingar och absolut inga tidigare löften. För Socialdemokraterna går makten före allt annat.
Men Sverige förtjänar bättre än så.
Vi får inte släppa drömmen om ett Europa utan murar som alla är välkomna till.
Vi kan inte sluta kämpa för ett Sverige med en human migrations- och integrationspolitik. Ett Sverige för alla.
Eva Mörtsell