Foto: Lars Eriksson
Ett nytt kulturhus håller på att etableras i centrala Skellefteå.
Det ska bli Nordens högsta träbyggnad, men enligt mig långt ifrån den vackraste. Det omtalade stenkonstverket på torget får en motsvarighet i trä.
Kulturhuset kommer enligt uppgift att inrymma bland annat konsthall, Museum Anna Nordlander och Västerbottensteatern. Verksamheter som nu ligger på eller intill Nordanåområdet. Det finns en uppenbar risk att Nordanå precis som Skellefteå museum i framtiden kommer att hamna i kulturens bakvatten.
De senaste 20 åren har Skellefteå museum avlövats av sina huvudmän/ägare, och då främst av Skellefteå kommun. I mitten av 1990-talet innehade museet en tätposition i det svenska museilandskapet, och var inom vissa områden likvärdigt med, ja till och med bättre än Västerbottens museum.
Skellefteå gör anspråk på att vara berättandets stad. Jag förutsätter att de som driver denna fråga vet vilka berättelser som döljer sig i museets arkiv. Om så inte är fallet; ta kontakt med museets dokumentationsavdelning. Det är berättelser om levnadsförhållanden, berättade av människor. Historier bevarade för framtiden.
Vi var ett stolt museum. Det stod Skellefteå museum ovanför huvudentrén. Det namnet ersattes av Nordanå. Huvudentrén flyttades och blev gemensam med övriga verksamheter i Nordanåbyggnaden. Vi var inte längre Skellefteå museum utan bara en aktör inom Nordanå kulturcentrum. Museets identitet försvann nästan.
Lokaltillgången minskade. En del av kulturkontoret flyttade in. Vår lokal för tillfälliga utställningar blev Skellefteå konsthall. Det blev en gemensam reception.
Kommunen fös åt museichefen Urban Skoglunds väl genomarbetade förstudie om ett centralt visningsmagasin vid älven. En byggnad som skulle ha lyft både Skellefteå och dess museum till oanade höjder.
I och med det nya kulturhuset kommer både Nordanå och Skellefteå museum med sina äldre, kulturskyddade byggnader att minska i betydelse. Självklart kommer allt ”ekonomiskt krut” att läggas på det nya kulturhuset. Det får inte bli en verksamhetsmässigt och ekonomisk flopp. Vilken politisk nesa det hade varit.
Skellefteå museum var en gång i tiden ett museum som det talades om i museisverige. Historiska museets chef Olof Isaksson markerade på 1990-talet att Skellefteå museum var ett ”lysande undantag” i ett annars tråkigt museisverige.
I dag verkar det inte vara mycket kvar som lyser. Nuvarande styrelse och museiledning får se upp. Om några år är det frågan om inte ”musieljuset” slocknat helt.
Jag undrar vilka planer Skellefteå kommun och museets ägare har för Nordanå och Skellefteå museum?
Pär Hallinder
verksam vid Skellefteå museum 1975–1995
De senaste 20 åren har Skellefteå museum avlövats av sina huvudmän/ägare, och då främst av Skellefteå kommun.
