Nyligen fick vi sverigedemokrater ta strid för att få delta i en lokal debatt arrangerad av PRO:s samarbetsorganisation.
Att vi i slutändan ändå kunde delta var på grund av ett tålmodigt arbete från vår sida, men också tack vare ett oväntat stöd från ett av de andra deltagande partierna.
I det stödet finns något grundläggande för demokratin. För trots att vi ömsesidigt ser ideologiska skillnader i saker vi företräder finns uppenbarligen en överordnad gemensam övertygelse om att demokrati och ”fair play” är viktigare än de egna politiska preferenserna.
Det finns många exempel på det motsatta. Lärarförbundet har nyligen uppmärksammats för att inte låta Sverigedemokraterna delta i deras aktiviteter inför valet. Skälet går att spåra till en oklar värdegrund som man menar att SD inte delar.
Vi har också kunnat läsa om hur Soraya Post, svensk EU-parlamentariker för Feministiskt initiativ, vill se ett lagförbud mot bland annat Sverigedemokraterna. Ett förslag som på Twitter delats av namnkunniga mediepersoner såväl som av partiveteranen Gudrun Schyman.
Vi behöver inte hålla med alla som uttrycker sig, vi behöver inte ens tycka om det, men vi måste förstå värdet av deras möjlighet att göra det.
Men förbud och inskränkningar i yttrandefriheten, argument som bygger på ett förakt mot demokratins grundläggande värderingar, kommer aldrig att varken skydda eller vitalisera demokratiska processer.
Tvärtom. Vi behöver inte hålla med alla som uttrycker sig, vi behöver inte ens tycka om det, men vi måste förstå värdet av deras möjlighet att göra det.
Ingen ifrågasätter att välavvägda avgränsningar, av vilka politiska partier som får delta i olika sammanhang, ska kunna göras. Men väsentligt för demokratin är att det bakom en sådan avgränsning finns ett beslut som inte är omoraliskt eller orättvist och som bygger på ett i grunden objektivt ställningstagande.
Vi bär nämligen alla på ett stort ansvar för den lokala demokratin, oavsett om objektivitetsprincipen kan tillämpas eller inte. För utan idealister och förespråkare, som slår vakt om den fria åsiktsbildningen, finns det snart inga förutsättningar kvar för en levande demokrati.
Det är därför av yttersta vikt att personer med politiskt inflytande funderar över vad de signalerar till väljarna. Kanske när en bro som vi röstat ner ändå kommer att byggas, eller när enskilda partier stängs ute från debatter på osakliga grunder.
Inför valet har vi fantastiska förutsättningar för en levande debatt och därmed en vitalisering av den lokala demokratin. Med rätt engagemang kan det hålla i sig i många år framöver. Men strävan måste börja med insikten om hur viktig demokratin egentligen är, och att vårt personliga ansvar är större än vi kanske tror.
Markku Abrahamsson, vice ordförande i Sverigedemokraterna Skellefteå