Debatt: Så ska färre äldre hamna på ortopeden

Debatt. Orsakerna bakom fallolyckorna hos äldre är väl kända. Många gånger har en och samma person fallit upprepade gånger. Det är då vi ska gripa in för att se om det finns faktorer som går att göra någonting åt för att förhindra nya fall.

Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Not Found2018-04-19 06:58
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined

Fallskador hos äldre upptar 80 procent av alla sjukhusdagar för olycksfall och våld.

Delvis beroende på att övriga olycksfall minskat kraftigt. Men också på att andelen äldre ökar.

Fallskador sker ofta i samband med vardagliga situationer. De är svåra för patienterna eftersom de ofta har andra tillstånd, både medicinska och sociala, som komplicerar handläggningen. Konsekvenserna är därför ofta förödande.

Skellefteå har haft den ur ett förbättringsperspektiv fördelaktiga positionen att ha varit sämst i officiell statistik vad gäller antalet fallskador hos äldre. Genom ett intensivt arbete ligger Skellefteå ligger nu i mittfältet. Men det duger inte. Vi ska ta SM-guld i att minska fallskadorna.

Det räcker inte med att dokumentera. Vi måste följa upp också. Det har vi inte gjort.

Hur ska vi klara av det?

Jo, genom att använda oss av samma metoder som man använt sig av för att minska andra typer av olycksfall. Genom att registrera, följa upp, definiera riskfaktorer och åtgärda det som går att åtgärda.

Orsakerna bakom fallolyckorna hos äldre är väl kända. Många gånger har en och samma person fallit upprepade gånger. Det är då vi ska gripa in för att se om det finns faktorer som går att göra någonting åt för att förhindra nya fall.

Det finns det ofta: obehandlade sjukdomar, felmedicinering, bristande fysisk aktivitet, undernäring och yttre faktorer som belysning, hala ytor, inredning och trafik.

I dag är statistiken och uppföljningen bristfällig. Vi måste på samma sätt som vi bokför trafik- och arbetsolyckor uppmärksamma upprepade olyckor – även de som inte ger några skador. Men det räcker inte med att dokumentera. Vi måste följa upp också. Det har vi inte gjort.

Alla måste engagera sig för att färre ska bli patienter på ortopeden. Det kräver naturligtvis ett ökat samarbete mellan Västerbottens läns landsting och Skellefteå kommun, ideella föreningar och näringslivet. Men det är på gång.

Kristina Nordmark, sjuksköterska och verksamhetsutvecklare, Skellefteå kommuns äldreomsorg

Helen Löfroth, arbetsterapeut, rehabcentrum, Västerbottens läns landsting

Elenor Granström, sjuksköterska och samordnare mellan landsting och kommun, Västerbottens läns landsting

Ulrica Bergström, verksamhetschef, Rörelseorganens centrum Västerbotten

Olle Svensson, professor emeritus i ortopedi, Umeå universitet

Gabriella Engdahl, kirurgstrateg, Västerbottens läns landsting

Sandra Eklund, fysioterapeut, Skellefteå kommuns hälso- och sjukvårdsenhet

Cecilia Hellberg, dietist och folkhälsostrateg, Västerbottens läns landsting

Berit Nyström, sjuksköterska och senior deltagare

Karin Våglund, folkhälsoutvecklare, Skellefteå kommuns kultur- och fritidskontor

Jeanette Jonsson, apotekare, Läkemedelscentrum, Västerbottens läns landsting