Regeringen har kommit med ett par förslag för landsbygden.
Det är i grunden positivt att man, trots sitt samarbete med storstadsfixerade Miljöpartiet, visar intresse för att hela landet ska utvecklas.
Tyvärr valde man att inte hålla sig till den överenskommelse, med 75 konkreta förslag, som en enig kommitté, med företrädare från alla partier, överlämnade till regeringen. I stället har det blivit en övergripande pappersprodukt med många fina visioner och positiva formuleringar, men med få konkreta och handfasta åtgärder.
Socialdemokraterna har handplockat ett fåtal förslag som man själv gillar och därefter försökt pressa igenom det som en ”överenskommelse”. Men en överenskommelse där bara en part ska få igenom sina förslag och idéer är givetvis inte en sådan. Då går det inte att komma överens, om det nu någonsin var syftet från regeringens sida.
Egentligen skulle jag vilja ställa mig positiv till att Socialdemokraterna i varje fall tillför pengar. Hade det varit frågan om en satsning hade jag rent av jublat.
Socialdemokraterna kommer givetvis, med ”en dåres envishet”, att hävda att man satsar, eftersom det låter bra och positivt. Sanningen är dock en helt annan. Landsbygden får bara ta del av en liten del av de extra pengar man tvingats betala in under mandatperioden.
Landsbygden får bara ta del av en liten del av de extra pengar man tvingats betala in under mandatperioden.
Först inför regeringen stora skattehöjningar – som sedan delas ut som en retroaktiv premie, som man kallar en satsning – för att sedan kunna hävda att landsbygden har tjänat på det. Enligt regeringens proposition lägger man 750 miljoner kronor per år 2019 och 2020 för att sedan minska finansieringen till 400 miljoner efterföljande år.
Det kan låta som väldigt mycket pengar, men det ska ställas mot att man höjt skatterna på jobb och företagande med tiotals miljarder kronor på årsbasis. Enligt Finansdepartementets egna beräkningar rör det sig om en höjning på omkring 50 miljarder.
En stor del av den skattebördan landar på landsbygdens företag och deras anställda.
Och då har vi fortfarande inte sett effekten av Socialdemokraternas färska ”Norrlandsskatter”.
Regeringens egna beräkningar på sitt tidigare förslag på en kilometerskatt – alltså en skatt på avstånd – bedömdes dra in fyra miljarder kronor. En förkrossande majoritet av dessa kronor kommer givetvis från näringarna som finns utanför storstäderna, exempelvis skogsnäringen.
Även flygskatten kommer plocka pengar ur plånboken på människor som är beroende av flyg för att överbrygga avstånd.
Av de 50 miljarder kronor – alltså 50 000 miljoner kronor – som regeringen tagit ut i extra betalning skickar man tillbaka 750 miljoner. Det är 1,5 procent av den totala skattehöjningen.
Utan regeringens skattehöjningar hade 750 miljoner varit ett bra tillskott. Nu är det att betrakta som ganska liten rabatt på en väldigt hög kostnad.
Helena Lindahl (C), riksdagsledamot från Västerbottens län