Sverige har goda förutsättningar att bli världsledande inom produktionen av förnybart flygbränsle.
Det skulle kunna minska koldioxidutsläppen från inrikesflyget till Västerbotten med 80 procent.
Det som krävs är politiska initiativ från inrikesflygets största kund – svenska staten.
Förra året släppte inrikesflyget i Sverige ut 544 400 ton koldioxid, enligt nya siffror från Naturvårdsverket. Av detta stod inrikesflyget till Västerbottens län för 49 000 ton.
Men utsläppen skulle kunna minska med 80 procent. Det visar en beräkning som Sekab har gjort. Lösningen är att flyga på biobränsle gjort av förnybara råvaror.
Redan 2007 genomfördes en flygning på 100 procent förnybart flygbränsle tvärsöver hela USA. Tekniken finns alltså redan. Vi på Sekab har tillsammans med olika samarbetspartners utvecklat teknologier som möjliggör produktion av förnybart flygbränsle från exempelvis sågspån och andra restprodukter från skogsindustrin.
Även råvara finns det gott om. Sverige består till över 60 procent av skog och bara de restprodukter som skogsindustrin levererar från dagens avverkningsnivå räcker med god marginal för att göra biobränsle till allt inrikesflyg.
Haken är att bioflygbränsle i dag kostar tre till fyra gånger mer än fossilt bränsle. Orsaken till detta är att det inte sker någon produktion i stor skala.
Därför krävs initiativ för att få igång en storskalig produktion. Det är delvis en politisk fråga eftersom incitament i dag saknas för att skapa den efterfrågan som behövs för att näringslivet ska våga göra nödvändiga investeringar.
2045 ska Sveriges klimatpåverkan vara netto noll, det målet står sju av åtta riksdagspartier bakom. Den internationella flygindustrin har pekat ut biobränsle som avgörande för att minska utsläppen. Samtidigt är staten inrikesflygets största kund. Då är det också rimligt att staten tar ett större ansvar.
Ett sätt är att ta bort flygplatsernas start- och landningsavgifter för flyg med biobränsle i tanken. Då kan flygbolagen välja bort fossilt bränsle utan att höja biljettpriset.
En annan möjlighet är att svenska staten gör som många andra länder och stöttar med lånegarantier och/eller subventioner för att få till de första anläggningarna som producerar bioflygbränsle.
Ett tredje sätt är att lagstifta om så kallad kvotplikt. Det har Svante Axelsson, regeringens samordnare för Fossilfritt Sverige, nyligen föreslagit. Gradvis ökade krav på inblandning av bioflygbränsle i inrikesflyget innebär att investerare ser garantier för en efterfrågan.
Det land som är först med att skapa en storskalig produktion av förnybart flygbränsle skaffar sig en konkurrensfördel. Sverige har såväl tekniken som råvaran. Med rätt politiska förutsättningar kan ekonomin växa och nya arbetstillfällen skapas samtidigt som vi minskar klimatpåverkan.
Vi uppmanar Västerbottens riksdagsledamöter att visa ledarskap och höja ambitionsnivåerna för att få igång en storskalig produktion av biobränsle i Sverige.
Thore Lindgren