Patienter med typ 2-diabetes löper fyra gånger högre risk att drabbas av hjärtkärlsjukdom jämfört med personer som inte har typ 2-diabetes.
Hjärtkärlsjukdom är för hälften av patienterna med typ 2-diabetes den direkta dödsorsaken.
En modern behandling av patienter med typ 2-diabetes bör därför utgå från den hjärtkärlrisk patienten har, och ta alla existerande riskfaktorer i beaktande det vill säga behandling av blodfetter, blodtryck och blodsocker med målvärden enligt gällande internationella och nationella behandlingsriktlinjer.
Just nu uppfylls inte dessa kriterier.
Endast hälften av diabetespatienterna får en effektiv kolesterolsänkande behandling trots att man vet att åtminstone 85 procent behöver det.
I en nyligen utförd europeisk studie av behandlingsmåluppfyllelse hade en tredjedel av de svenska patienterna med tidigare känd hjärtkärlsjukdom och typ 2-diabetes alldeles för höga blodfetter, bortemot två tredjedelar hade ett blodtryck klart över det angivna målvärdet och knappt hälften ett väl reglerat blodsocker.
Ny kunskap och nya läkemedel kan ändra på detta. De senaste årens forskning är bland det viktigaste som hänt på minst 15 år vad avser behandling av typ 2-diabetes.
Resultaten från de två studierna LEADER och EMPA-REG, som ligger bakom Socialstyrelsens nyligen uppdaterade riktlinjer, uppgraderar behandling av typ 2-diabetes från att i första hand gälla blodsockerreglering till att förebygga fortsatt insjuknande i hjärtkärlsjukdom.
Detta är ett paradigmskifte från tidigare behandlingsprinciper som hade blodsockerreglering som ett huvudändamål.
Förhoppningsvis kommer de lokala läkemedelskommittéerna att snabbt ta till sig denna information och säkerställa att den når ut i patientledet. Samtidigt bör läkemedel som inte testats på samma noggranna sätt sorteras bort, exempelvis SU-preparaten.
Dessa sänker visserligen blodsockret men i observationsbaserade undersökningar tycks de öka sannolikheten för dödsfall, hjärtinfarkt, fortskridande njursjukdom och kan leda till allvarliga blodsockerfall när de används som tilläggsbehandling till metformin, det läkemedel som alltjämt utgör basen vid behandling av typ 2-diabetes.
Eftersom de flesta personer med typ 2-diabetes sköts inom primärvården måste de nya kunskaperna nå dit tillsammans med de resurser som behövs för att på bästa sätt ta hand om en av Sveriges största patientgrupper.
De behandlingsalternativ som Socialstyrelsen nu rekommenderar ökar visserligen läkemedelskostnaderna, men förbättrar patienternas välbefinnande och minskar på sikt det pris som måste betalas för allvarliga hjärtkärlkomplikationer och en fortlöpande inskränkning av njurfunktionen.
Vi vill av detta skäl uppmana Sveriges kommuner och landsting, SKL, och de lokala läkemedelskommittéerna att agera utifrån nya möjligheter till bättre vård.
Mats Eriksson