Havs- och vattenmyndigheten har finansierat ett forskningsprojekt, kring enskilda avlopp, som resulterat i rapporten ”Bedömning av självrening och retention i mark vid prövning av små avlopp – smittskydd och fosfor”. En rapport som visar att fosfor från enskilda avlopp inte är ett speciellt stort miljömässigt problem.
Men Havs- och vattenmyndigheten har valt att inte publicera rapporten, trots att man känt till resultatet i två år.
Först valde myndigheten att förhala publiceringen genom att kräva att forskarna skrev om rapporten. Men även när den omarbetade versionen presenterades, nästan ett år senare, valde myndigheten att inte implicera eller publicera rapporten.
Det är viktigt med ny forskning som samlar information och fakta för att säkerställa hur stort problemet med fosfor i avloppsvatten faktiskt är.
Naturvårdsverkets nuvarande vägledning avseende avloppsvatten tar inte i tillräcklig grad hänsyn till markretentionen. Alltså omgivningens förmåga att kvarhålla och rena det spillvatten som lämnar en avloppsanläggning.
Havs- och vattenmyndigheten har inte heller arbetat om de vägledningar som kommunernas miljötillsyn går efter, eller uppdaterat instruktionerna, trots påpekanden från forskarna om direkta felaktigheter.
Vi i Sverigedemokraterna vill påpeka att vi ser positivt på åtgärder som kan bidra till en bättre vattenmiljö och minska eventuell övergödning av vattendrag, sjöar och hav.
Men det ska också påpekas att många av de åtgärder som föreslås för 700 000–750 000 enskilda avlopp i landet kommer att leda till miljardbelopp i kostnader. Något som främst kommer att drabba boende och verksamma på landsbygden.
Nuvarande miljöregler kring enskilda avlopp beräknar utsläppen på antagandet att det bor fem personer på en fastighet. Räknar man om beräknade mängder fosfor för någon som bor ensam på en fastighet innebär det att vi talar om cirka två hekto per år.
Det ska ställas mot tillsynsavgifter på tusentals kronor, och investeringar på hundratusentals.
Det är knappast rimligt att enskilda myndigheter, likt Havs- och vattenmyndigheten, inte säkerställer att kommunala myndigheter ställer miljömässigt befogade krav på avloppsrening hos enskilda fastighetsägare.
Sverigedemokraterna anser att ett framgångsrikt miljöarbete och åtgärdsprogram måste bygga på ett förtroende mellan aktörerna och lokal delaktighet. I miljöbalken finns en rubrik om rimlighetsavvägning. Av den framgår att nyttan av en åtgärd ska vägas mot kostnaden.
Dagens situation är snarare den att myndigheterna bedriver en förment kampanj mot boende på landsbygden i akt och syfte att uppnå dunkla miljöagendor.
Runar Filper(SD)
riksdagsledamot från Östergötlands län och landsbygdspolitisk talesman
Martin Kinnunen(SD)
riksdagsledamot från Göteborgs kommun och miljöpolitisk talesman