Mjölk- och nötköttproduktion blir ständigt utpekade som de stora klimatbovarna.
Vi uppmanas att minska, helst upphöra, med vår konsumtion av mejeriprodukter och kött från nötkreatur för att rädda klotet.
Något som inte kommer fram i debatten är att kol- och väteatomer i kons gödsel, rätt använda, är en tillgång som kan minska beroendet av fossila kolväten. Gödseln från en ko som mjölkar 10 000 liter per år kan ge energi i form av biogas motsvarande ungefär 3 000 kWh.
För att ge den avkastningen behöver kon foder från ett hektar åkermark. Produktionen av fodret kräver drivmedel till maskiner och växtnäring i form av stall- och mineralgödsel. Energin till drivmedel, och produktionen av mineralgödsel, har i huvudsak ett fossilt ursprung.
Det är detta faktum som gör att mjölk- och köttproduktion utpekas som de värsta miljöbovarna.
Energiåtgången till dragkraft och tillverkning av mineralgödsel är ungefär 1 800 kWh per hektar. Det innebär att en ko kan bidra med drygt 1 000 kWh fossilfri energi, om gödseln rötas till biogas. Överskottet från enbart de 340 000 mjölkkorna Sverige skulle räcka till 45 000 vätgasdrivna bilar med årlig körsträck på 1 500 mil.
Dessutom är kvävet i rötad gödsel mera tillgängligt för växterna, vilket innebär att behovet av mineralkväve minskar.
Förutom den positiva klimateffekten av att gödselns kol- och väteatomer binds i biogasen så minskar beroendet av importerade fossila drivmedel, vilket har en avgörande betydelse för landets livsmedelsförsörjning om tillförseln av fossila drivmedel stryps.
Den senaste tiden har produktionen av biogas utvecklats och ökat i framför allt Tyskland och de asiatiska länderna medan det i Sverige hänt jämförelsevis hänt.
Skälet till detta är dålig lönsamhet beroende på att gasen i huvudsak används för uppvärmning och elproduktion.
Men det som bromsat utvecklingen mest är att det saknats långsiktiga politiska beslut, och att tekniken för produktionen inte har varit optimal. Med förbättrade rötningstekniker, och användning av biogasen till drivmedel, blir det en avsevärd ökning av produktionsvärdet i jämförelse med värme- och elströmsproduktion.
För att det ska bli möjligt för de flesta lantbruksföretag att investera i biogasproduktion krävs:
Långsiktiga politiska beslut.
Rötningsteknik som gör det möjligt att röta alla biologiska avfallsprodukter utan kostsam förbehandling
Utvecklad teknik för småskalig tillverkning av syntetisk diesel och vätgas
De politiska besluten bör gälla i minst 30 år och bland annat innehålla besked om skattefrihet på fossilfria drivmedel. ”Gödselgasstödet” ska utöver till gödsel även ges till substrat med ursprung från växtodlingens restprodukter och energigrödor.
Det finns mycket substrat som inte blir nyttjat för framställning av biogas beroende på att den dominerande rötningstekniken i Sverige är våtrötning.
I Centraleuropa där biogasrötning varit omfattande i många år har torrötningen ökat de senaste åren beroende på möjligheten att använda flera olika substrat. Även metoder för att lagra större biogasmängder behöver utvecklas.
Under överskådlig tid kommer det att finnas ett behov av diesel som drivmedel till lantbruksmaskinerna. Dieselberoendet och elberoendet är livsmedelsförsörjningens största problem vid krislägen. Därför är det av största betydelse att utveckla metoder för lokal produktion av el och diesel.
Med Fischer-Tropsch-processen är det möjligt att av biogas tillverka syntetisk ultraren diesel.
Vätgas anses vara den effektivaste energibäraren, och den kan med hjälp av bränsleceller producera elektrisk ström och värme. Det innebär att med vätgas har man reservel vid strömavbrott och möjlighet att driva elmotorer i fordon helt utan avgaser. Bränslecellen ger ifrån sig enbart vatten.
Vätgasdrivna fordon/maskiner har i stället för bränsletank en vätgastub. Motorn ersätts av bränsleceller, transmissioner blir överflödiga eftersom elmotorer anbringas direkt på det som ska drivas, tack vare att den kan ändra moment och varvtal steglöst.
Denna teknik har stora möjligheter att minska kostnaden och öka prestandan vid tillverkning av bilar, bussar, lantbruks-, skogsmaskiner och andra arbetsmaskiner.
Ett nätverk av gårdsbiogasanläggningar med konvertering till diesel och vätgas ger ett mindre sårbart samhälle, mindre klimatpåverkan och arbetstillfällen som inte kan flyttas från landet
Lars Forslund, Olofberg, Kåge, lantmästare