Foto: Björn Larsson Ask/TT
Sverige har varit medlem i den Europeiska unionen i mer än 20 år.
Hösten 1994 var debatten het och argumenten haglade inför folkomröstningen. Frågan delade Sverige och både vänskap och partilojaliteter sattes på svåra prov.
Några år tidigare hade jag skrivit under ett brev till dåvarande partiordföranden Ingvar Carlsson och sagt att EU-frågan riskerar att splittra vårt socialdemokratiska parti.
Det bästa vore att utlysa en folkomröstning. Då kunde frågan avföras från det ordinarie valet i september 1994 och vi kunde bilda grupperingar för ja- respektive nej-sidan. Om alla sedan respekterade resultatet kunde vi jobba utifrån de förutsättningar som gällde – och göra det så bra som möjligt.
Från båda kampanjsidor for överdrifter och halvsanningar genom luften för att locka så många som möjligt till den egna sidan.
Ja-sidan hotade med att den ekonomiska tillväxten i princip skulle upphöra om vi stod utanför och företag och jobb skulle försvinna. Nej-sidan varnade för att vi skulle bli en lydstat under Bryssel och att i princip allt vårt självbestämmande skulle upphöra. Det fanns ingen hejd på hur de båda kampanjsidorna hetsade mot varandra.
Motståndet mot ett medlemskap visade sig vid rösträkningen vara störst i norra Sverige.
Hur har det då gått för Sverige?
Varken paradis eller helvete skulle man kunna sammanfatta svaret på den frågan. Dessutom är det svårt att veta vad som beror på medlemskapet i EU och vad som beror på beslut som vi själva fattat i regering och riksdag.
Den senaste SCB-undersökningen visar att svenska folket är mer positivt till EU-medlemskapet 2017 än någonsin tidigare. Den fria rörligheten och den gemensamma marknaden tycks vara det som svenskarna uppskattar mest. De allra flesta företag har tjänat på att vara en del av den inre marknaden.
I norra Sverige har tillväxten varit stark under de senaste 20 åren. Det beror med stor sannolikhet på att Norrland är väldigt exportberoende och att de öppna gränserna har gjort det mycket enklare för företagen att göra affärer med andra länder i Europa där våra viktigaste handelspartners finns.
EU:s sammanhållningspolitik har inneburit att vi har kunnat satsa på strategiskt viktiga utvecklingsprojekt.
Universiteten har i samverkan med näringsliv och kommuner kunnat göra viktiga forsknings- och utvecklingssatsningar som börjar bära frukt. I Jämtland ser vi det i sport- och turistnäringen och exemplen är många i övriga universitetsorter i Norrland.
Det gäller att utnyttja fördelarna och hantera svårigheterna. Det tycker jag att norrlänningar blivit riktigt bra på.
Vi ser brister som beror på medlemskapet i EU. Till exempel är det alltför få kontroller av lastbilstrafiken som innebär att det bitvis varit rena vilda västern på våra vägar med social dumping och snedvriden konkurrens inom åkerinäringen. Men även det går att göra något åt om den politiska viljan finns.
Sambandet mellan vårt medlemskap i EU och hur bra eller dåligt det går för Sverige är inte enkelt att bena ut. Då är det betydligt enklare att med hjälp av statistik jämföra hur det gått för vårt land när vi har haft en socialdemokratisk regering och under de åtta år vi hade en regering som leddes av Moderaterna.
Min slutsats är att det svenska EU-medlemskapet har varit bra för Norrland.
Numera är norrlänningarna mer positiva till EU än vad skåningarna är, tvärtemot hur det var för 20 år sedan.
Jens Nilsson(S)
Europaparlamentariker från Östersund
Det gäller att utnyttja fördelarna och hantera svårigheterna. Det tycker jag att norrlänningar blivit riktigt bra på.
