I mitten av november hölls ett toppmöte i EU.
Europas ledare diskuterade allt från flyktingkvoter, Brexit och säkerhet till sociala frågor och euron.
Temperaturen i EU har höjts väsentligt det senaste året. Ett antal avgörande beslut om hur dess framtid ska te sig har fattats, eller ska göra det inom kort. Mycket står på spel för unionen, dess medlemsstater, invånare och inte minst för dess företag.
Med Storbritanniens farväl till unionen kommer, om inget görs, Tyskland och Frankrike att bli än mer inflytelserika.
Samtidigt har en diskussion om ”Europas förenta stater” fått nytt liv. Troligen stannar detta vid ett testballongsliknande utspel, men det är värt att notera.
Det finns starka viljor som vill ge EU beskattningsrätt, och andra lika starka viljor som driver att besluten även fortsättningsvis ska vara nationella.
I Frankrike är det svårt att förutspå vad president Emmanuel Macron kommer att göra. Detta bland annat eftersom han regerar utan ett traditionellt parti med en ideologisk linje. Allt vi har att gå efter är hans tal och programförklaringar.
Macron har visserligen lovat att göra stora förändringar i arbetsrätten, och han vill avskaffa förmögenhetsskatten och ersätta den med en fastighetsskatt. Men samtidigt har hans tal ofta ett tydligt försvar av franska inhemska intressen, något som inte gynnar en blomstrande marknadsekonomi i Europa.
Nu när politiken vill flytta fram sina positioner måste vi därför alla gemensamt se till att det inte blir på företagens bekostnad. Det är näringslivet som bidrar med stabilitet i en politiskt instabil tid; stabilitet i form av välstånd, jobb och tillväxt.
Därför bör frågor som berör företagens konkurrenskraft prioriteras, och det kan handla om allt från handel, och den inre marknaden, till energi och digitalisering. I oroliga tider kan näringslivet också utgöra en positiv kraft; något som är viktigt att understryka.
Vår läxa är att vi måste bevaka detta noga, och ännu mer frekvent än i dag. Det är dags för svenskarna att inse hur viktigt EU är för oss och att vi faktiskt är en del av det.
Tiden när vi brukade vifta bort olika händelser och beslut som något ”de där borta i Bryssel” sysslar med är förbi. Det är vi som tillsammans är EU och vi måste ta ansvar – politiker såväl som medborgare, organisationer och företag.
Jens Hedström