Drickbart vatten direkt ur kranen kan snart vara en lyxvara.
Extremare väder, åldrande ledningar, eftersläpande underhåll och låg kunskap om problematiken gör vårt VA-nät allt mindre hållbart. Snart har det gått ett och ett halvt år sedan den omfattande dricksvattenutredningen presenterades. När ska regeringen agera?
För en tid sedan uppstod tre vattenläckor i Skellefteområdet, varav läckan i Klemensnäs, Ursviken, under järnvägen, bedömdes vara särskilt komplicerad.
Händelsen tvingade under ett antal dagar berörda invånare att koka dricksvattnet. Händelsen är inte unik, utan snarare symptom på ett bland politiker sedan länge känt problem: förnyelsetakten av våra VA-nät är underdimensionerad.
I dag är den genomsnittliga utbytestakten på de svenska VA-ledningarna 260 år – trots att deras tekniska livslängd uppskattas till ungefär 100.
Underhållsbehovet skjuts på framtiden, trots att vi redan i dag ser konsekvenserna av nätens ålder: en ökande mängd läckor, avbrott i vattenförsörjningen och bristande dricksvattenkvalitet.
När dricksvattenutredningen presenterades i april 2016 konstaterade utredaren Gunnar Holmgren att svenskt dricksvatten riskerar att försämras inom en snar framtid om inte åtgärder vidtas. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) kommenterade:
– Det är vårt viktigaste livsmedel. Utan vatten har vi inget liv, så de pengarna ska nog inte vara något problem att få fram. (SR/Ekot 26/4 2016)
När analysföretaget United Minds frågade svenska VA-chefer om de anser att det från politiskt håll finns en tydlig strategi för hur vi ska klara underhållet av VA-systemet svarade nästan hälften nej. Utan ett fungerande VA-system finns ingen fungerande dricksvattenförsörjning.
Vi på branschorganisationen VA-fakta ser fyra punkter som regeringen måste prioritera:
- Förenkla kommunal samverkan: VA-utmaningen är störst för kommuner med gles bebyggelse. Samverkan mellan kommuner och VA-huvudmän kan ge skalfördelar och hjälpa kommuner att möta kompetens- och resursbrist.
- Se över finansieringen: De statliga anslagen till Sveriges kommuner måste öka för att en prioritering av VA-näten ska göras. Kommunala företrädare måste våga höja VA-taxan för att möjliggöra ökade investeringar.
- Utöka möjligheterna att fondera medel: Att underlätta beslut om att fondera medel – skapa en buffert för att finansiera framtida underhåll – är centralt för kommuners chanser att säkra en långsiktig underhållsfilosofi.
- Gör det obligatoriskt att ta fram en förnyelse- och klimatanpassningsplan: Många kommuner saknar i dag en plan för föryngring och anpassning av VA-näten, vilket bäddar för uppskjutna underhållsbehov. Detta ökar på sikt dessvärre risken för kostsamma akutlagningar och översvämningar.
Snart har ett och ett halvt år gått sedan slutsatserna från den tre år långa dricksvattenutredningen presenterades. Samtidigt ökar läckor och dricksvattenavbrott i såväl omfattning som frekvens. När ansvariga politiker nu har ett gediget underlag att utgå ifrån; varför ser vi inget hända?
Tillfället att trygga Sveriges dricksvatten är nu.
Hampe Mobärg