Foto: Henrik Holmberg/TT
De senaste kommunfullmäktigesammanträdena i Skellefteå har dragit ut på tiden så till den grad att ledamöter från alla partier börjat protestera.
Men som kommunfullmäktiges ordförande Tomas Marklund (S) så korrekt beskrev det vilar ansvaret främst på ledamöterna själva.
En bidragande orsak som lett fram till de långa mötena är bruket, eller snarare missbruket, av interpellationer.
Frågor och interpellationer kan ställas till ordförande i de styrelser och nämnder som kommunfullmäktige tillsatt. Interpellationerna är tänkta att användas som ett sätt för kommunfullmäktiges ledamöter att granska den makt som överlämnats till dessa.
När en ordförande svarar, svarar hen för nämndens ställningstagande, inte sitt eget, sin partigrupps eller sitt partis. Det är därför frågor inte kan ställas om ett visst partis politik, oavsett om det finns i ett valprogram eller inte. Inte heller kan en interpellation efterfråga en enskild politikers åsikt – vilket också förekommit.
I en allmän politisk debatt kan ledamöterna förstås hänvisa till sina valprogram, eller sina personliga åsikter, när hen finner det lämpligt.
Man kan inte kräva att alla ledamöter ska kunna kommunallagen, och förstå det svenska statsskicket till fullo, men man kan tycka att ledamöter som tjänstgjort under flera mandatperioder skulle ha lärt sig med tiden. Men så är icke fallet.
Mest pinsamt blir det när en ledamot i en nämnd ställer en interpellation eller fråga till ordföranden i nämnden hen själv sitter i som vice ordförande. I det fallet ville alltså ledamoten få svar på det hen själv varit med att besluta om.
Tyvärr handlar interpellationerna alltmer sällan om det de är till för. Interpellationerna har börjat ses som ”frikort” till debatter i mer eller mindre aktuella ämnen. Det syns tydligt när ledamöterna tackar varandra för ”en viktig debatt” efter en timmes pratande och ett enigt kommunfullmäktige anser interpellationen för besvarad.
Visst ska majoriteten stå till svars för sin politik, men det tycks som om vissa partier ser det om sin rätt att debattera allmänpolitik på arvoderad tid.
Kommunfullmäktige är ett beslutande organ vars uppgift är att debattera de frågor som det ska beslutas om. Det ska fungera som ett sätt för ledamöterna att utvärdera den verksamhet kommunen bedriver och, som tidigare sagts, granska hur verksamheterna fungerar i de områden besluten lämnats över till styrelser och nämnder.
Vill oppositionen debattera allmänpolitik så utmana oss gärna på debatt; i tidningen, bjud in oss till öppna möten och så vidare.
Vi socialdemokrater är på.
Daniel Ådin(S)
ordförande i fritidsnämnden och ledamot i Skellefteå kommunfullmäktige
Som kommunfullmäktiges ordförande Tomas Marklund (S) så korrekt beskrev det vilar ansvaret främst på ledamöterna själva.
