Liberalerna vill satsa sex miljarder kronor mer än regeringen på den personliga assistansen den kommande mandatperioden, det vill säga 1,5 miljarder mer per år.
Det betyder att 2 400 fler kommer att återfå sin frihet och sitt självbestämmande med liberalernas politik.
Liberalerna står upp för LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade), den största frihetsreformen för personer som lever med en funktionsnedsättning.
Vi liberaler har krävt att det lämnas ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om LSS som är mindre inriktat på att minska kostnaderna och mer inriktat på att säkerställa goda levnadsvillkor för personer med omfattande funktionsnedsättningar.
Vi kräver även att alla ändrade assistansbeslut bedöms på nytt och att en haverikommission gör en noggrann konsekvensanalys av de sammantagna försämringarna.
LSS och möjligheten till personlig assistans var när den infördes 1994 ett stort framsteg i arbetet för full delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättningar. LSS är ingen ”tycka-synd-om-lag”, eller en möjlighet för stat och kommun att vara ”snälla”. Det handlar i grunden om mänskliga rättigheter.
Var fjärde svensk i åldern 16–64 år uppger att de har någon form av funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning finns i alla åldrar, samhällsklasser och yrkesgrupper, de lever i staden och på landet, ensamma och i familjer, arbetar och studerar, är arbetslösa och har sjukersättning och har olika värderingar och intressen.
Det vill säga att de är precis som alla andra.
LSS är ingen ”tycka-synd-om-lag”, eller en möjlighet för stat och kommun att vara ”snälla”. Det handlar i grunden om mänskliga rättigheter.
När vi talar om personer med funktionsnedsättning handlar det alltså inte om en homogen grupp individer som det är synd om, som står utanför, som ska tas omhand eller som är utsatt. Det handlar om människor som finns överallt, här och nu, med ambitioner och livsdrömmar.
Människor med förutsättningar som i vissa avseenden kan skilja sig från majoritetens, men som är en självklar del av samhällsgemenskapen. Som har rätt till delaktighet.
Funktionshinderpolitik handlar om att förverkliga den rätten och om självständighet och självbestämmande.
Liberalerna ser det som sin uppgift att förändra det perspektivet. Från att tvingas till underordning till rätten att leva självständiga liv. Funktionshinderperspektivet ska vara med från början i all planering och inom alla politikområden. Det ska vara självklart att följa lagstiftning och att sträva mot politiskt beslutade mål.
Utgångspunkten för liberalernas funktionshinderpolitik är FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som Sverige ratificerade 2008.
För närvarande pågår ett arbete med att inkorporera FN:s barnkonvention i svensk lag. Vi vill att erfarenheterna från detta arbete ska ligga till grund för en utredning om att även funktionsrättskonventionen ska bli svensk lag.
Ett inkluderande samhälle, där man utgår från mångfalden, ser olikheter som styrkor, tar tillvara människors vilja och ser alla som resurser är ett liberalt samhälle.
För en tid sedan gav den socialdemokratiskt ledda regeringen besked om att direktiven till LSS-utredningen skulle ändras. Men regeringens besked är otydligt. Även med den nya skrivningen läggs fokus på kostnader snarare än på människors behov.
Barn-, äldre- och jämställdhetsminister Lena Hallengren (S) anger nämligen att utredningen ska lägga förslag inom de ekonomiska ramar som finns i dag. S-regeringen har redan sparat fem–sex miljarder kronor. Och dagens ekonomiska nivå ska hållas enligt statsrådet.
Det kan inte innebära annat än att man fortsätter bortse från människors behov.
Att ändra direktiven, och enbart ge två månaders förlängd utredningstid, är knappast att ge utrymme till en ändrad inriktning.
Maria Lundqvist-Brömster (L), Nordmaling, riksdagskandidat