Varje år dör närmare 10 000 svenskar av plötsligt hjärtstopp – många av dem i onödan.
Om även brandkåren larmas vid misstänkta hjärtstopp kan fler liv räddas, skriver representanter för Hjärt-Lungfonden, Karolinska institutet och Räddningstjänsten.
I dag drabbas 27 svenskar av plötsligt hjärtstopp. Utan förvarning upphör hjärtats pumpförmåga, och när hjärnan inte tillförs syresatt blod förlorar de drabbade medvetandet och slutar att andas. En bra dag överlever två av dem.
Plötsligt hjärtstopp är en av våra vanligaste dödsorsaker, ofta med akut hjärtinfarkt som bakomliggande orsak. Även om många av de drabbade är äldre så berövas närmare 500 svenskar varje år möjligheten att uppleva sin 35-årsdag. Det är fler än antalet som dör i bilolyckor eller bränder.
Genom forskningen får vi ständigt ökad kunskap och fler liv kan räddas. Utvecklandet av hjärtstartare, och tekniker för att skydda hjärnan genom nedkylning, har bidragit till att antalet överlevare femdubblats: 2000 räddades 110 personer till livet, 2015 var siffran 586.
Forskningen har även definierat den viktigaste faktorn för överlevnad: Tid.
Efter ett hjärtstopp ökar risken att dö med tio procent för varje minut utan behandling. Samtidigt har ambulansernas responstid ökat sedan 1990-talet, och landstingens tidigare målsättning om åtta minuter från larm till ankomst är långt borta. I Västerbotten var 2015 mediantiden 14 minuter vid prio 1-larm.
För att korta tiden till första räddningsinsats har Hjärt-Lungfonden finansierat SAMS, Saving more lives in Sweden, en studie där brandkåren utrustats med hjärtstartare och larmas samtidigt som ambulans vid misstänkta hjärtstopp. Den treåriga studien genomfördes i nio län, dock inte i Västerbotten.
Resultatet av SAMS är lika tydligt som hoppingivande. I de län där brandkåren larmades vid hjärtstopp var mediantiden till första räddningsinsats en minut kortare än i övriga län och överlevnaden en månad efter hjärtstoppet ökade med 23 procent. En motsvarande ökning i hela landet skulle innebära att över hundra liv räddas varje år.
Vi måste göra allt vi kan för att de som drabbas av hjärtstopp ska få mer tid att leva. Därför uppmanar vi de landsting som medverkat i SAMS att fortsätta låta brandkåren ingripa vid plötsligt hjärtstopp och att övriga landsting ska följa deras exempel.
Vi uppmanar också Sveriges kommuner och landsting att verka för att modellen införs i hela landet. Människors chans till överlevnad ska inte bero på var de bor.
Kristina Sparreljung